Kärleksmedicin

Efter två dagars låååång väntan på provresultaten ringde äntligen dr på torsdag kväll. HCG hade ökat från 3000 på söndagen till 6000 på tisdagen, niåverna och ökningen var som den skulle. Han sa att så här långt är allt som det ska vara! =)

Jag fick också mer progesteron utskrivet, och nu äntligen även trombylen! Små små hjärtformade tabletter, kanske kan dessa små kärleksformade piller vara vårt mirakel?

Jag hoppas på det!

Nytt läkarbesök med chockerande besked

I dag hade vi tid hos doktor Blomqvist för en koll. VUL visade på en hinnsäck, 4*6 mm som motsvarar v 4-5, allt såg bra ut så det verkar som om det är en ny graviditet! Oj!!!

Fick lämna blodprov för koll av hcg, ska lämna nytt på tisdag, och på onsdag skulle doktorn höra av sig med besked. Fick också recept på progesteronvagitatorer, sååå skönt! Och så hoppas jag på att jag får trombylen snarast! Tills dess käkar jag barnalbyl...

Känns helt otroligt, överväldigande, chockerande... Hur gick det här till??

Hoppas det kan gå vägen den här gången!

Semester, besvikelse och konstigheter!

Vi har varit på en underbar bröllopsresa! Manhattan och kryss i Karibien :-D Hade räknat med att mesen skulle komma lagom till alla bad, men det gjorde den som tur var inte! Vi har verkligen njutit av vår resa, ätit och druckit gott, turistat, shoppat, solat och badat... Var skönt att komma iväg och bort från allt ett tag! När vi kom hem hade vi fått brev från Sahlgrenska, som tyvärr hade resursbrist första delen av nästa år, så vår behandling blev framskjuten ytterligare en månad, så nu är planerat äggplock vecka 12. Blev sååå besviken!! Vill ju inte vänta mer! I tisdags morse kom jag på att jag struntade i doktorns rekommendationer om att ta ett gravtest 3 v efter skrapningen. Det var precis innan vi skulle åka på bröllopsresan och jag orkade inte... Testade för säkerhets skull i tisdags morse, 5 v eftere skrapningen. Ett starkt plus som kom upp genast.... Så jag vet varken ut eller in, ny graviditet (vore heeeeeelt otroligt!!) eller strul efter mf?. Jag tror tyvärr på det sistnämnda... Pratade med dr Blomqvist, han verkade tycka att det vore konstigt om det berodde på mf, hade inte varit med om det sa han... Vi har en tid hos honom på söndag, då får vi veta...

Herr och fru!

I helgen blev vi herr och fru, min älskling och jag! Jag har haft den mest underbara helgen i hela mitt liv. Bröllopet blev allt jag någonsin önskat, jag kände mig vacker, maten var jättegod, folk verkade ha roligt, alla kom som vi önskade skulle vara där, vädret var kanon... Jag är sååå lycklig och fick återigen bevisat att jag hittat världens bästa man!! All kärlek till finaste finaste mannen <3

Var så skönt att helt koppla bort bebisbiten! Har inte varit så här lycklig och tillfreds sedan innan vi började försöka få barn, en härlig känsla. I dag har vi hämtat ut biljetterna till bröllopsresan, snart bär det iväg. Blir både storstad och varmare breddgrader, ska bli underbart. Just nu är det härligt att vara jag! =D

Kram på er!!

Preliminär tid för spraystart

Besöket på Sahlgrenska gick jättebra! Tyckte att stämningen i väntrummet var oväntat spänd, men antar att många var nervösa..

Då jag inte vet hur min mens kommer att vara efter skrapningen, blev vår planering väldigt preliminär. Men som det ser ut nu ska jag börja med hormonsprayet runt nyår och då blir äggplock vecka 8!!

Känns spännande!

I morgon väntar Sahlgrenska!

Börjar nog få lite pirr i magen inför morgondagens besök. Hoppas dom är trevliga, kunniga och att vi känner förtroende för dom vi möter. Men jag tror det, vi är ju inte direkt det första paret...

Kl 10 ska vi vara där, sen tänkte jag försöka få med sambon på att hitta på något kul i stan när vi ändå är där, vi är ju lediga hela dagen. Kanske gå på något museum eller liknande, och äta lunch på stan, mysigt!

Snart dags för första besöket på Sahlgrenska!

På måndag är det dags! Då ska vi äntligen få komma till Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska. Frågan är bara vad som händer då? Jag har förstått det som att de kommer göra en gynundersökning och ställa en del frågor, ok det ska vi väl kunna klara av. Någon där ute som vet vad som händer vid första tillfället? Tar dom blodprover och så?

Under de senaste veckorna som gått, med graviditet, provtagningar, vul, mf och skrapning har jag inte ägnat ivf många tankar. Detta har gjort att veckorna fram till besöket har sprungit iväg, ganska skönt så här i efterhand. Min hjärna är dock fortfarande upptagen med mitt mf och att ställa om sig från gravid till "som vanligt" igen, så känner mig inte så förberedd inför måndagens besök. Vi får se hur det går...

Tänkte försöka övertyga blivande maken att vi ska ta en heldag i Göteborg på måndag när vi ändå är där, hitta på något skoj och käka något gott på en mysig restaurang. Hoppas det går att lösa!

Hormonmonster eller "bara" bridezilla?

Fick samtal från butiken där jag beställt min vigselring igår. Den var klar och bara att hämta. Problemet var att jag inte fått ett exakt pris när vi beställde den, p g a olika omständigheter hos butik och leverantör, när jag nu frågade om priset skulle de ha nästan dubbelt så mycket mot vårt cirkapris vi fått tidigare.

Slutade med att jag började gråta i telefonen! Hormonrester från graviditeten, stress eller en begynnande bridezilla? Kanske en kombination?! Tyckte nästan lite synd om mannen som ringde, han var nog inte van vid att hantera gråtande kvinnor...

Till slut, efter mkt stress, nervositet, skakande händer och förhandling, slutade allt bra. Vi fick ringen till ett helt ok pris, mer än vad vi hade tänkt från början men inte så mycket som butiken ville ha. Jag är nöjd.

Kvällen fortsatten i förvirringens och stressens tecken. Skulle upp och prova min brudklänning, körde fel, blev försenad och insåg att jag hade glömt den BH jag ska ha till klänningen hemma. Ogjort uppdrag alltså!
Blir till att åka tillbaka idag istället...

Tror jag är lite stressad och ofokuserad just nu! Berättade iaf som det var för kvinnan som säljer brudklänningen, hon är så himla go så det kändes jättebra att säga precis som det var till henne! Förra gången jag provade klänningen hade jag ju varit tvungen att berätta att jag var gravid då vi ev skulle behöva ändra lite på klänningen, så nu fick jag ju säga att det inte gick vägen..

På måndag väntar vårt första besök på Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska, spännande! Men har inte hunnit ägna det en tanke ännu...

Omgjord

I dag hade jag tid hos frissan, för att klippa mig och färga håret inför bröllopet. Egentligen hade jag tid i går, men då jag inte visste hur jag skulle må efter skrapningen var min frisör gullig nog och bokade om tiden till idag istället.

Det var såå skönt att sitta någon timma hos henne, läsa skvallertidningar, prata hårfärg och smink. Glömde för en stund bort vad som nyss har hänt, det var underbart!

När jag stog i tvättstugan efter att jag hade kommit hem och hängde tvätt kom insikten och sorgen tillbaka som ett plötsligt slag i magen. Så mycket jag har fantiserat om det här, så mycket som nu inte kommer att bli av.

Lilla lilla liv, varför kunde du inte stanna? Vi saknar dig så!

Skrapning

I går var det då dags för skrapningen. Dagarna som har gått mellan beskedet att vår lilla stjärna inte levde och fram till skrapningen har varit omtumlande. Vissa stunder har livet varit precis som vanligt, och plötsligt kommer sorgen och slår till med full kraft, hittar mig själv storgråtande i något hörn... Har varit hemma från jobbet sen vi fick beskedet, kände att jag inte klarade av att vara där. Har varit skönt att bara vara hemma och kunna vara för sig själv, gråta om man behöver, vara glad när man orkar...

Var lite nervös inför skrapningen, men har inte gjort något liknande innan, inte ens varit sövd. Men det gick så bra det kunde göra. Fick ta på mig snygga sjukhuskläder, sexiga strumpor och hårnät. Så fint så! Fick ligga och vila ett tag på förberedelserummet innan jag fick gå in i op-salen. Tyckte det var lite obehagligt när de satte band runt mina ben, gillade inte den fastspända känslan, men de förklarade att det var för att benen inte skulle trilla av stöden när jag somnade. Kände inget särskilt när de sövde mig, kärleken fick vara med tills dess att jag somnat. Ont gjorde dock manschetten de mätte blodtrycket med! Aj!!

Blev väckt efter en stund, hade sovit gott, då var vi redan på övervakningsrummet. Tydligen grät jag när jag vaknade, så sköterskorna hämtade sambon <3 Så skönt att han fick vara med! Han hade hunnit ta en macka i fiket och köpt en chokladkaka till mig, det är kärlek det!! Första gången i mitt liv jag inte ville ha någon choklad dock!

Fick lite fika, var jättehungrig då jag inte fått äta något på hela dagen, och vila en stund. Vi fick lämna sjukhuset tidigare än vad jag hade trott, kände mig lite trött o yr. Vi åkte och köpte en stor påse med smågodis (nästan 2 kg!!! inte bra för bröllopsformen....) och lite mat, sen blev det soffan resten av kvällen.

Har knappt blött något alls under kvällen och natten, jag hoppas att det fortsätter så här! Vet inte riktigt vad jag känner känslomässigt, skönt att skrapningen gick bra och att det är över, sorgligt och orättvist att det var så här det skulle sluta!

Pratade med min mf-läkare Lennart innan op, det var han som skulle göra den. Han lovade oss hjälp vid nästa graviditet, trombyl och progesteronvagitatorer, högre dos än den salvan jag har smörjt mig med den här gången. Han ville att vi inte skulle ge upp hoppet, många par i vår situation har sina barn hos sig inom två år. Även om vi blir gravida m h a IVF har han lovat att hjälpa oss, så det känns jätteskönt!

Nu ska jag vila, är hemma från jobbet veckan ut, så skönt! Fokus ligger på att läka, kroppsligt och själsligt för oss båda, och på vårt bröllop, är inte många dagar kvar nu!! Vi börjar även se fram mot vår bröllopsresa, ska bli såå skönt att komma iväg ett tag!

När vi kommer hem är det snart jul och nyår, där efter får vi förhoppningsvis snart starta med vår IVF. Känns skönt att vi får lite tid på oss tills dess!!

Så var det över då..

Vul i torsdags gick inget vidare.. Vi kunde ganska snart se att den inte hade vuxit, läkaren meddelade att den t o m hade krympt något sen förra veckans vul. Inga hjärtslag, utan istället ett MA...

Har inga ord för att beskriva hur detta känns! Orättvist, otroligt, tomhet... Ett tag ville jag bara gå ut i skogen och lägga mig under en sten.

Det känns så jäkla orättvist! Som vi har kämpat under de här 2 åren, varje månad, varje äl... Ätit olika mediciner, mått illa, svettats, frusit, humörsvängningar... Och så äntligen ett plus! Och sen är det över...

Fick välja "metod" för att ta bort det själv. Antingen låta kroppen sköta det (NEJ!! Vill inte gå och vänta på att börja blöda!), medicinsk (aj aj, o läskigt att se vad som kommer ut!) eller kirurgiskt (nervöst, har aldrig blivit sövd...). Valde det sistnämnda, skrapning är bokad till på tisdag..

Både jag och sambon har varit hemma från jobbet sen beskedet i torsdags. Jag har informerat min chef att jag kommer som tidigast på onsdag, men som det känns nu är jag nog hemma hela nästa vecka. Känner mig lite som en fuskare då jag ju inte är "sjuk", men jag vet inte hur jag kommer må efter tisdagen. O som det är nu krävs inte mycket för att jag ska börja storgråta, o det är nog skonsammast för alla parter på jobbet att jag blir lite stabil innan jag kommer tillbaka..

Vi har ju fått en remiss till IVF sen tidigare, skulle egentligen ha vårt startsamtal dagen efer skrapningen. Ringde och pratade med dom i fredags, och fick en ny tid till veckan därpå. Känns skönt!

Känner mig inte alls redo för att starta en IVF-behandling ännu. Men som tur är brukar det ta några månader innan dess att man får börja spraya, så då är jag nog på banan igen.

Vår läkare på sjukhuset, Lennart Blomqvist, har lovat oss ytterligare hjälp vid nästa graviditet, trombyl och progestereon. Alltså inte ingå i studien, och där med riskera att få sockerpiller istället för trombylen, samt att få progesteron, min andra läkare ville ju inte ge mig det då han inte trodde på det.. Ska få högre doser då, känns skönt!

Det känns lite trist, att man har tur eller otur när man kommer till en fertilitetsläkare. Du får det denne tror på, slumpen avgör helt enkelt.

Så, håll tummarna för oss på tisdag är ni söta!

Upp och ner, ner och upp, och ner igen...

En berg- och dalbana har de senaste veckorna varit! I torsdags var det dags för ett besök hos läkaren på sjukhuset igen, nytt Vul. Embryot mättes till 6 mm, dock tyckte inte dr att han kunde se om det fanns hjärtljud eller ej. Mötet kändes mer pessimistiskt än tidigare.. =( Pratades till och med om att det finns tabletter jag kan få ta om det inte ser bra ut som ska göra att det "försvinner"....

Fick lämna nytt blodprov för koll av HCG, om det hade planat ut eller sjunkit var det ett mf... Ytterligare en låååååång fredag, telefonen ringde kvart över sex på kvällen.. HCG hade stigit från 13 000 till 19 000, så det finns aktivitet iaf! Stigningen var från fredagen förra veckan till torsdagen denna veckan. Nytt VUL inbokat på torsdag, då hoppas jag verkligen att allt ser bra ut och att vi får se hjärtat slå!!!!

Vill så gärna att det här ska gå vägen!!

Något litet fastnade på bild =)

Gjorde vul i dag hos min "privat-doktor". Vågade först inte kolla på bildskärmen alls, men tog sedan mod till mig. Var så inställd på att vi skulle få ett negativt besked! Men vi kunde se något, mer än vad vi sett tidigare. Kunde se en gulesäck och ett embryo, eventuellt även ett hjärtljud (ett pulserande sa läkaren). Däremot är den inte så "gammal" som vi trott om man går på senaste mensen, men jag vet att jag hade ganska sen äl den månaden så det kan stämma. Läkaren trodde att vi istället var i vecka sex.

Nytt besök hos min överläkare på sjukhuset i morgon em, nyttt vul. Ska bli spännande att se vad han säger, om han också tycker att den har växt, han har ju sett vad vi har sett tidigare. Jag hoppas att det ser bra ut i morgon och att vi  kan få tabletterna då! O kanske kanske kan se ett tydligt hjärtljud!

Hoppas såå att detta kan gå vägen nu!

Nytt Vul i morgon, håll tummarna!!

Har ett vul inbokat hos min gynekolog i morgon. Har funderat på om jag skulle boka av det, då vi inte sett så mycket tidigare. Men så tänkte jag att de kanske har en supermaskin och kan se sånt som man inte kunnat se på sjukhuset! Dessutom är det skönare att kunna få ett besked i morgon än att vänta ytterligare en dag!

Så, nu hopppas hoppas hoppas jag att vi får se vår skatt i morgon, gärna ett hjärta som slår också, och att allt ser bra ut!!

Håll gärna en tumme eller två för oss i morgon är ni söta!!

En låååång fredag!

På fredagsmorgonen var jag tidigt på sjukhuset för att lämna ett nytt blodprov, som kunde jämföras med onsdagens. Läkaren hade sagt att han skulle ringa på em. Direkt efter det att jag lämnat provet började den långa väntan... Kan säga att det inte blev mycket gjort på jobbet den dagen. Åkte hem strax efter fyra, då orkade jag inte vara kvar längre. Tiden gick, tick, tack.. Vid halv fem hade jag skickat ett sms till läkarens speciella mobil han har för oss i studien, tänkte att han kanske går hem tidigt på fredagen, men inget svar. Klockan halv 7 ringde så äntligen telefonen, då hade jag nästan gett upp!

Så, vad blev då resultatet? Hcg hade stigit med ca 3000 på två dagar. Läkaren sa att han gärna hade sett att det stigit mer, men att nivåökningen kan plana ut en bit in i graviditeten. Så, han kunde varken säga bu eller bä.

Behöver jag säga att jag mådde uselt hela fredagen fram tills dess att läkaren ringde? Av någon anledning blev jag ändå lugnare när jag pratat med honom, trots att vi inte fått något besked. Det är som det är, jag kan inte göra något åt det. Ny tid hos läkaren på torsdag. Har ett vul inbokat sen tidigare på onsdag, hoppas hoppas!!

Jobbig väntan!

Gårdagens besök på sjukhuset gick så där. Hade först en träff med en psykolog (eller kurator?) om min oro för att det här ska gå fel. Gav inte så mycket annat än 2 övningar, en att andas i fyrkant och en om att hantera tankar. Har bokat in ytterligare 3 träffar med henne, kanske kan de ge något mer.

Sen väntade det nervösa besöket hos doktorn. Denna gång kollade han ännu längre med vul. Jag andades i fyrkant och bad till högre makter. Men, fortfarande kan han inte se något tydligt foster i hinnsäcken! Blev sååå besviken. Det sliter att leva i ovisshet. Men hinnsäcken såg bra ut och livmodertappen var stängd, så inget som tydde på missfall enligt läkaren. Frågade om det kunde vara en tom hinnsäck utan foster, men det brukade tydligen inte se ut så..

Så, fortfarande vet vi ingenting. Fick lämna blod för att kolla hcg. Ska tillbaka för att lämna i morgon igen, sen ska läkaren ringa på em och lämna besked om hur det ser ut...

Snälla snälla snälla, låt det här gå vägen!!

Nervös!!

Jag är såååå nervös inför besöket hos dr i morgon!!! Hoppas så att vi får se en liten böna i hinnsäcken då, o att allt stämmer med åldern. Om det inte ser bra ut vet jag inte vart jag tar vägen....

Så, i morgon kl 12 är det dags. Andas in... Andas uuuuut......

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vul

I dag hade vi tid hos doktorn som genomför missfallsstudien. Kl 11 skulle vi vara där. Åh, var kräkfärdig av nervositet. När vi fick komma in till honom pratade vi lite kort, sen var det dags för undersökning. Han tog en evighet på sig med ul-staven! Tick tack, tick tack, jag stirrade i taket och bad till högre makter om att det skulle se bra ut....

Efter flera långa evigheter sa han äntligen något. Då var jag gråtfärdig

Han, och vi, kunde se en hinnsäck lagom stor efter åldern, dock var det svårt att se om det var något i eller ej. Vi var där någon dag för tidigt, trodde han. I nederkanten av hinnsäcken kunde han ev skymta en gulesäck, men inte helt säkert. Så, nytt besök på onsdag...

Livet på paus ytterligare ett par dagar...

Men, av det han kunde se var allt positivt..

Håll tummarna!

Dagarna går

, 8 dagar sen jag testade plus har gått. Har hunnit testa massa gånger mer, med alla möjliga test. I snitt 2 gånger per dag! Finns nog ett ord för det här - testomani!

Ren njutning är det iaf att se att testen hat blivit starkare o starkare. Igår blev det ett lyx-test, ett cb digitalt. Har svårt att ta till mig resultatet, men ordet GRAVID lyste mot mig i displayen!

Så var det det här med symptom, eller snarare bristen på dom.. Oroar mig över det! Men, pratat med några vänner som nyss fått barn, de hade inte heller några symptom så här tidigt.

Så, andas in.... Allt är heeeelt normaaalt..... Andas ut....

En dag i taget. Peppar peppar inget blod ännu, men det är långt kvar till söndag...

Håll tummarna!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om en vecka...

...har vi vårt första besök hos doktorn, hoppas hoppas hoppas att vi kan få så vår lilla stjärna i magen då! Jag hoppas att jag inte börjar blöda, jag hoppas att den lever och utvecklas precis som den ska! De senaste dagarna har graviditetsbeskedet så smått börjat landa lite i vårt medvetande. Jag kan fortfarande inte säga orden "jag är g****d", men det kommer väl.. Är såå rädd att även den här graviditeten ska sluta olyckligt! Är rädd att jag inte kommer kunna hämta mig från det isåfall.

Samtidigt varvar jag oron med att surfa på nätet om mammakläder, barnvagn och spjälsäng... Knäppt!

Så var det ju det här med symptom då.. Ska tydligen vara i v 6 idag, har inte riktigt fattat hur man räknar än. Känner inget särskilt, mår bra, sover bra, inte trött, mår inte illa och inga ömma bröst.. Googlade en del på detta tidigare och fick upp hoppet lite om att inga symptom inte behöver betyda det samma som att det inte ska gå vägen.

När vi har väntat på plusset i 1,5 års tid känns det som en otrolig gåva, som jag vill göra allt för att kunna få behålla. Men jag vet att det inte är så mycket jag kan göra....

2 dagar senare...

Första jobbdagen efter plusset stirrade jag mest i väggen hela dagen, deltog liksom inte i det som hände rumt mig, chockad antar jag. Var dessutom så himla nervös för att det skulle komma blod, och att jag väntade ett besked från min fina syster, jag kunde inte tänka på hela dagen. Började så klart dagen med ett nytt gravtest, det tredje...

I dag, var ledsen redan när jag vaknade. Tog ett nytt test, som gav ett något starkare streck än i går. Stod i duschen o nästan grät när sambon kom in i badrummet, han frågade förskräckt varför jag var ledsen och om det hade kommit något blod. Det hade det inte, utan jag är bara så orolig. 3 gråtincidenter senare kom vi till jobbet. Fick gå in till en kollega som står mig nära o berätta, grät inne hos henne. Började storgråta igen på mitt rum, ringde till en BM för att kolla om man kan få ngn hjälp mot all oro och katastroftankar. Hon var hur gullig som helst och mycket förstående, men de hade ingen kurator hos sig.

Jag ska ju vara med i Lennart Blomqvists studie om upprepade missfall, de ska tydligen ha en kurator kopplad till studien.

Ringde min ena läkare i går för att kolla om jag ska fortsätta med metforminet eller inte. Doktorn var ledig så vi skulle höras av i dag. Fick besked i dag att det ska jag inte, bara att sluta tvärt med medicinen, men det skulle inte vara någon fara att jag hade ätit den ett par dagar... skönt! Fick också boka ett tidigt VUL hos dom, samt fick lite info om deras barnmorskemottagning. Kostar en slant dock...

Sen i kväll ringde äntligen Lennart Blomqvist!! =) Sååå skönt att prata med honom! Vi har fått tid hos honom om lite drygt en vecka. Då hoppas jag att vi kan se något positivt!!! Håll tummarna nu fina vänner för att vår lilla efterlängtade stjärna vill stanna hos oss!!!!

Symptom var det med ja... Ja, inga alls skulle jag säga. Sambon skulle säga känslomässigt labil, elak och sur ;-) Känslomässigt labil kan jag hålla med om, men det andra!! ;-)

O kanske lite svaga känningar kring livmodern, men tror jag känner efter för mycket...

Ber er igen, håll tummarna!

Denna strof har gått på repeat i min hjärna hela dagen:

Snälla, snälla, snälla! Stanna kvar hos mig, jag behöver ju dig....!

Jag saknar ord!

Vet inte vad jag ska skriva... I dag testade jag mig med ett gravtest, hade gått 2 dagar över tiden och tänkte att det var lika bra att få testandet och besvikelsen överstökad... Hade inget hopp om något positivt resultat!

Redan när jag blöter det första, billiga testet (testlagrets sticka) anar jag skuggan. Men då jag så många gånger tidigare sett en skugga som inte funnits där slog jag bort blicken. Insåg efter några minuter att det fanns ett streck där, ett extra, underbart, vackert och starkt streck där som inte brukar dyka upp annars!!

Jag hade redan klämt ur mig mina sista droppar kiss för att testa med det första, men ville såklart bekräfta vad jag såg med ett "fin-test", ett CB. Så fick krama ur urinblåsan lite till, tillräckligt för att kunna testa igen..

Så nu sitter jag här, med ett test med 2 fina röda streck på, och ett annat med ett vackert blått +

Är jag glad? Ja, lite... Är jag rädd? Skräckslagen, vill vill vill inte börja blöda! Vill vill vill att vårt lilla efterlängtade och älskade mirakel ska stanna hos oss! Snälla!!!

Håll tummarna är ni fina!

Pillertrillaren behöver en dosett!

Så här ser mina dagar ut just nu!

Morgon - 1 metformin, 1 multivitamin (med folsyra)
Smörjer mig med progesteronsalva

Lunch - 1 metformin, 2 penicillin (fått borrelia)

Middag - 1 metformin, 1/3 barnalbyl

Kväll smörjer mig med progesteronsalva

Så, ni ser, dementa jag behöver en dosett!! Börjar bli gammal...

Dubbeldos pergo följt av vul

Var hos dr i torsdags, för att kolla om pergotimen verkar göra sitt jobb. En äggblåsa syntes, som han trodde skulle släppa inom ett par dagar. Ingen överstimulerning alltså.

Dr rekommenderade samlag under fredagen. Svårt, sa jag, då sambokärleken är borta till på söndag. Dr föreslog att jag skulle åka till sambon för en liten romantisk visit. Svårt, då jag inte ens vet var han är!

Ja då är det svårt att göra barn, svarade dr.. Gick därifrån totaltdepp. Dr trodde att det här kunde vara ett bra ägg, o att det inte hjälpte med att vi hade "samvaro" i torsdags morse eller att vi kan ha det på söndag em. Depp, depp, depp!

Men inget utslag än på äl-testet iaf, så kanske vi hinner på söndag?

Graviditetsbeskeden haglar in

Men här är det lika tomt som vanligt! Hur kan det ens vara möjligt?

Pratade med en vän i dag, som i förbigående pratade om havandeskapspenning och liknande. Frågade då rakt ut om de väntade barn igen. Så var det, dottern ska bli storasyster i vår. Så klart!

Finns ju bara en sak att säga, GRATTIS, vad KUL!
Och det är det ju! Såklart..

Men ändå så otrolig jäkla skitjobbigt!!!

I kompisgänget där ovanstående par ingår är vi tre par som umgås. Detta par väntar sitt andra barn, det andra paret sitt första. O bebisarna väntas födas nästan samma dag! Såklart..

Jätteroligt, jättejobbigt!

Jag avslutade telefonsamtalet med en lögn, skyllde på att jag var tvungen att gå ut med hunden. I stället gick jag in på toa och började storgråta. O sambokärleken, som alltid kan trösta, är inte hemma. Såklart. Han är borta hela helgen, så jag blir ensam med mina tankar och min sorg, risken för att jag gräver ner mig ett par meter under jorden är ganska stor.

Ska till Gekås i morgon med en vän, ska handla lite inför bröllopet. Men tror att det jag mest kommer att lägga märke till är alla gravidmagar och nyfödda bebisar som brukar vimla där.

Så klart...

En liten seger!

Nu är mensen äntligen över, skönt! Men det som har varit allra bäst är att det här gången har det varit i princip helt smärtfritt!!! Hade lite ont i magen en dag, tog en alvedon och en ipren, sen dess, ingenting! Behöver jag säga att jag är nöjd?! Hoppas jag kan få fler sådana här månader! =D

Jaha ja

2 negativa graviditetstest senare är mensen här. Jag orkar inte ens bli ledsen längre. Att mensen kommer, gång på gång, punktlig som attan, har blivit ett normalläge. Det är så här det är...

MEN - om 4 dagar är det dags för dunderkur med Pergotime! Hoppas på bra resultat då istället, o inte allt för jobbiga biverkningar ;-)

3 pergoförsöket avklarat, status quo

I morgon är det BIM. Har inte känt mig alls sugen på att testa mig de senaste dagarna, utan mer njutit av ovissheten. Så länge man inte vet KAN det ju finnas en chans att det har tagit sig...

I morse fanns det två JAG, en som sa -Klart du ska testa!! Gör det, gör det!! Den andra sa istället -Nej vänta, bättre att inte veta!

Gissa vem som vann!!

O givetvis lyste ett blankt test hånfullt mot mig 10 minuter senare... =(

Jaja, så vad är då resultatet från den senaste månadens coctail? Inga spottings alls direkt, en liten brun i fredags, en lite större röd i natt, o lite färgade flytningar i dag. Men inte alls som det har varit tidigare, vilket är bra! Men inte jättebra, jättebra hade varit om det var ett stort fint fett plus på testet i morses. Eller iallafall ett svagt streck som kan inge hopp! Men inte...

Så, tar nog en sista barnalbyl i kväll, smörjer en sista gång med salvan. Tar ett nytt test, för säkerhets skull, i morgon bitti. Sen får det va. För den här gången. Sluta med salvan så att mensen kan komma igång, för att i stället bomba kroppen med dubbel dos Pergotime om ett par dagar.

Har recept på två omgångar dubbeldos Pergotime, blir i september och oktober. Blir det ingen graviditet av detta tror jag det får va ett tag, köra naturligt och låta kroppen vila och hämta krafter inför vad som komma skall...

För kanske kanske kan det bli IVF-dags i början av nästa år. O då kanske det är bra om kroppen inte redan är fullkörd av hormoner?? Ingen aning, men kan väl inte skada? Om inte annat så kanske jag får lite mer krafter inför IFV´en, vilket kan vara bra.

Njuter av vår fina hund, härliga vänner och hittar på massa skoj. Livet är härligt trots allt, men guldkanten saknas. Förhoppningsvis inte allt för länge till!!

Läkarbesök med knorr!

I dag var det dags för det där läkarbesöket "i augusti". Det första dr frågade var om pillren hade gett något resultat under sommaren. Svaret blev NEJ! -Då så, då funderar jag på om vi inte ska ta o skicka en remiss till Göteborg! Sa dr A... Oj vad jag blev paff! Jag hade funderat och funderat, laddat till tusen och slipat mina argument för just detta, och så behövde jag inte ens försöka övertala honom till att skriva remissen! Luften gick ur mig helt!

Så, remiss för IVF, ytterligare recept på Pergo och Metformin - lycka!! Och nervösa nervösa fjärilar i magen!

Fick göra VUL, men det var lite tidigt att kunna se om månadens pergo skulle ge något resultat, tog min sista pergo i går. Dr A tyckte att jag skulle köra dubbel pergo nästa månad, samt komma in för ett VUL ca 3 dagar efter det att jag tagit min sista pergotablett, bra med extra koll.

Sen det här med vikten då, den ständiga frågan. Batterierna i vår våg har lagt av, för länge sedan, så jag har inte kunnat väga mig, vilket har varit ganska skönt! Sa detta till dr, som då snabbt halar fram en våg!! Nepp, jag har ingen lust att väga mig inför honom OCH sambon!! Men jo, så fick det bli... Och det var inte så farligt faktiskt, visade på bättre resultat än vad jag hade hoppats på. Minus 10 kg ca, så det får jag va nöjd med =D

Fick ju recept på fler metformin, så hoppas på att kunna gå ner ytterligare en del kg. Känns sååå skönt, då kanske jag inte behöver oroa mig så mkt för att min bröllopsklänning inte ska passa, är lite nervös för det! Fast det är svårt att veta var ngnstans på kroppen som kg har trillat av. Klänningen är ju ärmlös, så det är bra om det försvinner en del över magen, höft och rumpa. Magen tycker jag har blivit mindre, men vet inte riktigt..

Så, summa summarum.. Något fler pergoförsök med dubbeldos, mer metformin, har köpt barnarlbyl och progesteronkräm att börja med vid/efter äl (sa inte detta till dr A), samt en remiss till IVF. Ganska bra ändå! =D

2 år

Nu i augusti har det gått två år sedan vi fick vårt första missfall. Hade varit i fjällen en vecka och vandrat, haft det underbart! Mensen kom och slutade innan resan, men under fjällveckan blödde jag till och från. Detta fortsatte även när jag hade varit hemma ett par dagar, så till slut ringde jag och fick en tid hos en läkare på vårdcentralen. Var helt övertygad om att det var livmoderhalscancer, minst!

Efter att ha frågat mig säkert tusen gånger om jag var gravid, (nej, jag har ju precis haft min mens) tog läkaren ett gravtest för säkerhets skull.. Det var positivt!!! MEN - jag blödde ju så det kunde vara ett mf på väg ut...

Ja, så var det ju då, jobbigt men ändå - vi tänkte att vi har ju inte ens försökt, så vi ska nog ha lätt för att få barn, vi försöker igen!

Inte kunde jag tro att vi skulle sitta här, hela två långa år senare, och fortfarande vara barnlösa! Inte kunde jag tro det...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte ska gå ytterligare 2 år, och att vi fortfarande ska sitta i samma barnlösa hål! Snälla, snälla, låt det inte bli så!

Jag är så tacksam över allt jag har, en underbar sambo - snart blivande lika underbar man, fin familj, härliga vänner, utvecklande och spännande jobb, hus med trädgård och en alldeles ljuvlig hundvalp!!! Men, vi saknar en viktig del - barn...

Cocktail

Denna månad ska jag testa med pergotime i kombination med 1/3 barnalbyl per dag från äl och framåt, samt progesteronsalva.. En riktig cocktail alltså! =) Har visat sig vara framgångsrikt för några av mina fina vänner på forumet, hoppas det ska vara rätt kur för mig med!!

Håll tummarna!!

Onödigt ont!

Jag har de senaste åren haft mycket problem med mensvärk. Jag får oftast vara hemma en dag eller två från jobbet, och har fått lite starkare smärtstillande tabletter som hjälp. I dag var det dags igen. Hade fått med mig kärleken till shoppingcentret, (det är inte ofta så det gäller att passa på!) o strax efter att vi kom dit känner jag hur värken tilltar. Han iaf springa in på apoteket och köpa lite nödvändigheter, nya multivitaminpiller till sambon (zink är viktigt!) och barnalbyl till mig, ska testa detta denna månaden... Sen var det dags att åka hem. Slängde i mig en alvedon och en ipren i bilen, dumt! Då kan jag ju inte ta mina sköna starka tabletter - men jag fegar ofta ur och vågar inte ta de starka.

Ont ont ont i bilen på vägen hem, pustar och stånkar, vrider mig som en mask och ber till en gud jag inte tror på att snälla snällla låt mig inte kräkas i bilen eller tvingas stanna på motorvägen!

Hem, soffan, viloläge, upp och gå, vagga som en anka, gnälla som ett barn, allt för att få de värsta krämporna att släppa.

Timmar senare är det över, för den här gången...

Tycker att mensvärk är ett så otroligt idiotiskt påfund! Vill ju inget annat än att få bli gravid, blir ledsen och frustrerad varje gång mensen kommer, kan jag då inte iallafall få slippa att ha ont!

Änglar finns! Iallafall en =)

Beklagade, ok gnällde, för mina vänner på forumet häromdagen, om att jag inte kunde få pergo denna månaden, då min läkare har sommarstängt. Vet ni vad som hände? En av de fina fina tjejerna i favorittråden har tabletter över, hon är redan gravid =) och som hon skickar till mig på posten, så att jag kan få pergo-boost även denna gången!!!! Kan ni fatta att sådana fina tjejer finns??? Hon vill inte ens ha ersättning för kostnaderna, helt otroligt.

Tack snälla snälla du!!! <3

Ring när mensen kommer i augusti!

Sa doktorn vid besöket innan sommaren. Japp, så gör jag. MEN "-Vi öppnar igen den 8 augusti, välkommen tillbaka då!" svarade rösten när jag ringde. Förbannat!!! Mensen är här, så klart, men ingen möjlighet för mig att få någon mer pergo i tid!!! Är arg, sur och rädd att missa nästa månads chans. Har iaf beställt lite progesteronkräm på nätet, hoppas att detta är mitt mirakel...

Back on track!

I går befann jag mig i hålan, den där djupa, fuktiga och mörka. Där är jag ensam och kan grotta ner mig i all ledsenhet, besvikelse, ilska och frustration.

Tidigare har jag varit i hålan i ett par dagar varje gång mensen kommer, besvikelsen och rädslan sköljer över mig samtidigt som de första bloddropparna visar att mensen kommer, denna gången med. Eller då månadens första graviditetstest åter lyser elakt kritvitt.

Men, jag börjar nog acklimatisera mig lite bättre, har hittat en genväg ut ur hålan. Oftast är jag bara där en dag, eller kanske några timmar, innan jag åter är på jordens yta och är glad igen. Skönt för både mig och sambokärleken!!

Men, fortfarande, mensens intåg kastar mig obevekligt ner i hålan månad efter månad..

Orka gå vidare?

Kanske ska jag bara ge upp? Just nu känns det nästan som ett alternativ.. Kompisen som förra veckan oroade sig över att hon ev var gravid, de hade slarvat en gång... Är nu gravid.. Självklar är jag jätteglad för deras skull, men snart är det bara vi kvar..

Bim -2 idag, med alla spottings o noll symptom är det knappast lönt att testa! Ska nog gå o njuta av ytterligare något glas vin, bittertant here I come!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dos nr 2

Mensen kom så klart. Dag 5, i dag, dags för nya pergo-tabletter. Äl väntas 5-10 dagar efter den 5 o sista pergotabletten, antingen då vi har kompisbesök med övernattning, eller tältsemester där vi delar tält med 2 andra. Yeay!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sammanbrott

Bim +2, mensen hade inte kommit igång än. Testen visade fortfarande helt snövitt. I duschen kom de första hulkningarna, där efter tårarna. Med vatten rinnande från håret satt jag i sängen och storgrät. Ku de inte sluta, bara grät och grät. Sambon hörde och tröstade. Länge...

Blev så fruktansvärt besviken över att det inte funkade. Trots pergon. Och trots varannandags-sex enligt doktorns order. :(


- Posted using BlogPress from my iPhone

Orka?

Bim på tisdag. Av någon anledning testade jag med gravtest idag. Blankt, vitt, supernegativt! Såklart.

Jag vet inte om jag orkar mer. Omgivningen kryllar av gravidmagar, nyfödda bebisar o ljuvliga småbarn. Orkar jag? Hur??


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utmanande dag

I helgen var vi på dop, det var dags för några nära vänners barn att döpas. Flera av deras vänner var inbjudna, jag har träffat dom någon enstaka gång tidigare. Då var det ett gäng med mycket fart i, träning och utliv. I dag var alla småbarnsföräldrar.. Det var nästan fler bebisar o småbarn på kalaset än det var vuxna! Var man än tittade satt där en liten ljuvlig bebis och bara påminde mig om min stora saknad...

På vägen från kyrkan till kalaset ville jag bara gråta i bilen. Extra ont gör det när jag ser föräldrarna till barnet som kom till av misstag,, De sitter där, en fin och hel familj, med en ljuvlig liten i vagnen, och de visste inte ens om de ville ha barnet när de blev gravida... Jag vet att det är orättvist av mig att tänka så, men jag har svårt för det! Varför dom? Varför inte vi?

Jag kan bara hoppas att även jag och kärleken snart får sitta där med en liten ljuvlig dregglande kräkande bebis i famnen, och högljutt prata bajsblöjor, amning och sömn - eller bristen på den, med de andra föräldrarna. Att vi slipper stå ensamma i ett hörn och känna oss avskurna från resten av vuxenvärlden, som i limbo mellan tonår och vuxna. I vissas ögon blir man tydligen inte vuxen innan man har barn, villa, bil och huslån till trots!

Kan se oss själva komma med rulatorer och hörapparater, höftledsoperationer och löständer, och fortfarande inte vara upptagna i den vuxna gemenskapen. "Det är sånt du förstår först när du får barn" säger man till mig... Jaha, annars då?

Pergo!

Tabletterna var behändigt små, lätta att svälja och smaklösa, till skillnad från metforminet! Jag har inte kännt av några skumma biverkningar av tabletterna ännu, förutom vallningar då! Vaknar på nätterna av att jag är såå varm, måste upp och gå ett varv i huset för att svalka av mig.. Vallningarna kommer i bland även på dagarna, men mest på nätterna. Annars tycker jag att det har varit lugnt och "smärtfritt" att äta dom.

Enligt instruktionerna ska ju äl komma 5-10 dagar efter att man har tagit den sista tabletten, så nu testar jag dagligen med äl-test för att se om jag får någon stegring. Tog den sista tabletten i torsdags, dvs för 4 dagar sedan, o än har inget utslag kommit iaf..

Enligt de skriftliga instruktionerna som följde med tabletterna är det viktigt att man har samlag varannan dag under äl-perioden, så nu är det bara att nöta på... ;-)

Är lite fundersam över om pergon har funkat på mig, tycker jag borde känna av mer... men bristen på symptom kanske inte är det samma som att tabletterna inte har någon verkan..? Om jag har förstått det hela rätt så är det normala att man följer upp behandling med pergo med VUL och/eller blodprov för att kolla äl och så att det inte är för många äggblåsor, då risken/chansen för flerbarnsbörd ökar.. Jag har inget emot tvillingar, vore väl perfekt då vi gärna vill ha 2 barn, men känns som om jag önskar mig för mycket! Lite rädd för att jinxa det hela! ;-)

Så, jag hoppas på resultat av tabletterna, men är ganska inställd på att det inte kommer att funka, det här heller..

Hjälpmedel

Besöket hos läkaren gick bra! Provresultatet på simmarna var bra, så skönt!! Mitt sköldkörtelvärde låg på 2,5, läkaren tyckte det var ok. Jag fick mer metformin utskrivet med order om att kämpa på mer med vikten.. Och jag fick pergotime!! Ska bli spännande att se om det ger något resultat samt hur jag kommer må av det.. Dags för första tabletten i dag!!

Ska tillbaka efter sommaren, så får vi se hur jag mår då :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för domslut

I morgon bitti har vi tid hos gyn igen. Den trevliga sköterskan sa vid mitt senaste besök att ring när mensen kommer nästa gång så bokar vi en tid, o ring även om den inte kommer...!

Haha, klart den kom! Punktligare än tåget! Inte så svårt nu för tiden i och för sig... Trots symptom som tydde på annat kom mensen, så klart, varför skulle den inte göra det?

Iaf så kom den idag o jag ringde, fick en tid redan i morgon. Då ska vi bl. a få resultaten på sambons test på simmarna o på mitt senaste sköldkörtelprov. Jag är så nervös över provresultaten!!! O vad läkaren ska säga! O om jag kommer få hormonhjälp nu äntligen eller inte...

Fjärilar i magen!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ständigt kvar på samma plats

Var hos goa vänner på besök i går. Deras första o hitintills enda barn är 2,5 år. Vi hinner knappt in i huset innan dess att barnet säger; mamma bebis magen, och pekar på sin mammas mage. Lite roligt då de nog inte alls tänkt berätta det på det sättet!

Ett lillasyskon var ju inte så överraskande direkt. Men tycker att det är jobbigt att fler o fler av våra vänner nu är inne på tvåan, o vi som i vissa fall försökt nästan sen de fick första barnet fortfarande kämpar för att bli gravida... I bland är det tungt!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga leveransproblem trots tidspress!

I dag var det så dags för kärleken att lämna prov för test på simmarna. Skriftliga instruktioner på handhavandet samt behållare hade vi fått av läkaren. Inlämning på lab kan endast göras tis- ons mellan kl 8-9. Inte mkt spelrum där inte!

Hade det varit jag som tvingades prestera under dessa premisser hade jag nog fegat ur, tydliga leveransproblem där! Men inte kärleken! Lite stolt är jag allt, haha! ;)

Direkt efteråt var det bråttom att köra iväg till labet, provet bör lämnas inom en timma. Samt bör inte utsättas för temperaturväxlingar.. Så, vad göra? Röret med simmarna fick äran att åka mellan mina tuttar in till stan för att hålla värmen så att säga.. Kändes lite märkligt minst sagt!

Nu är provet iaf inlämnat för koll, svar väntas om 2 veckor, men vi får nog vänta på besked tills dess att vi ska dit på återbesök innan midsommar... Nu kan vi inget göra mer än att vänta o fortsätta försöka på egen hand..

O kämpa på med vikten för min del då! I dag har det gått uselt!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för fler tester..

Mitt TSH- värde (Sköldkörteln) hade stigit en del visade det sig vid senaste provet, så häromdan var jag hos gyn för omprov. Passade även på att fråga om endometrios.. Sköterskan tyckte jag skulle prata med läkaren om detta vid nästa besök. Hon sa också att om det är mkt bör man se det på ett ul, o såna har jag ju gjort flera st.. I och för sig inte just för att kolla efter endo, men.. Vore skönt om det inte va endo, men tycker att många symptom tyder på det :(

Så nytt blodprov är taget, kämpar på med metforminet, har gått upp till 3 tabletter om dagen nu, märker inte så mkt av det, men de jobbigaste biverkningarna har klingat av, skönt!!

Nästa besök hos gyn är i juni, ska ringa o boka tid nästa gång mensen kommer, om den kommer som sköterskan sa ;) då ska svaren på tsh ha kommit, o förhoppningsvis kan jag få lite hormontabletter för att sätta fart på äl..

Fick också en remiss med tillhörande burk o instruktion till sambon, det är äntligen dags för test av simmarna! Instruktionerna är kul att läsa, provet tas genom masturbation, inom parantes anges: Egna åtgärder. Hahaha!! Undrar över om många förvirrade o kanske hoppfulla män har gjort sjukvården tvingade att vara så precisa.. ;)

Så, nya tester, fler piller, mer utredningar.. Vägen till ett barn känns lång, o tyvärr mycket osäker..



- Posted using BlogPress from my iPhone

Drömmar..

I natt hade jag en märklig dröm. Jag drömde att jag var höggravid och att vi var på bb för att föda. Det var inte bara ett barn som gömde sig i min mage, utan tre!

Barnen skulle förlösas med kejsarsnitt, o jag minns att jag vaknade ur narkosen o plötsligt var dom där, våra tre små mirakel! Alldeles perfekta o levande!! I drömmen var jag så förvånad o lycklig över att vi till slut lyckades! Jag minns att jag tänkte att även vi lyckades till slut, även vi fick ett barn.. I drömmen hade vi inte vågat tro på att ens något av barnen skulle överleva, så vi hade inte vågat köpa något alls, ingen vagn, ingen säng, inga kläder... Jag bar dom i filtar o handdukar, o kunde i te gå ngnstans alls med dom.

Det var en sån underbar känsla att äntligen få uppleva att bli mamma, jag kan känna den lyckan ännu i mitt hjärta!

2 pojkar o en liten flicka fick vi i natt.. Drömmen har följt mig hela dagen, slår mig i huvudet med jämna mellanrum, med sorgen o saknaden över att det inte är så som sin ständiga följeslagare.. Nu i kväll slår det mig att kanske har drömmen en djupare betydelse än att den endast är framtvingad av min starka längtan efter barn..

3 barn föddes i natt, tre barn har vi förlorat i våra missfall..

Jag hoppas på att vi snart blir belönade med en ny graviditet och att det här barnet har kommit för att stanna!

Det har gått ett år sen vårt senaste mf, det är dags nu, vi behöver det, jag behöver det..

Jag önskar såå att vi snart får bli gravida igen!


- Posted BlogPress from my iPhone

Nej!

Så var det då dags igen, mensen skulle komma i går, inget hände.. Trots negativt gravtest börjar hoppet så klart spira, kan det vara dags nu äntligen??

Men så klart, nej nej nej, vad trodde du?! I morse när jag vaknade var mensen så klart här, vad annars!!

Men NEJ! Jag vägrar bryta ihop, gråta och må dåligt för det här i dag! I dag ska vara en bra solig härlig dag med massa roliga aktiviteter!! Dessutom är kärleken borta till i morgon, så i dag är en dålig dag för att vara ledsen!!!

Drömmar så avlägsna..

Har suttit o kollat på TV4s program " En unge i minuten", i dagens avsnitt var det en av tjejerna från min tråd på Familjeliv som var med o födde sin son! Så fantastiskt det verkar va, hon hade en så lugn o fin förlossning, o helt plötsligt var liten ute! Så verkligt, så overkligt att han är här, var länge sedan hon skrev i tråden att hon plussat.. Hon liksom jag har flera mf bakom sig, så det ger hopp om att det kan gå vägen trots allt!

Men det känns som drömmar så avlägsna, så avlägsna, att jag o kärleken någon gång själva ska få uppleva detta stora...

Men jag vägrar sluta drömma!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Outad

Kärleken min har spenderat de senaste dagarna på konferens med jobbet. En av uppgifterna var att hålla ett föredrag om sig själv för sin arbetsgrupp, på kanske 15 personer. Kärleken berättade om vårt liv, huset, det kommande bröllopet, o vår kamp för att bli föräldrar samt alla missfall vi haft...

Sedan vi kom med i mf-studien har jag känt att vi behöver vara lite mer öppna med detta till våra vänner, då det påverkar oss både psykiskt och fysiskt. Tidigare har bara närmsta familj o vänner vetat. Så jag har meddelat sambon att han får berätta för de vänner han vill, men jag vill veta vilka.

Men ändå, kändes lite jobbigt när jag fick veta att han har berättat för så många av sina kollegor.. Blev förvånad över min reaktion, o han har ju inte gjort något fel eller så! Behöver kanske bara vänja mig vid tanken på att de vet..

Iaf tyckte sambon att det kändes skönt att ha berättat, han fick stöd o förståelse av de som lyssnade, o det visade sig att vi inte är ensamma om problemet.. Hemskt men lite skönt ändå...

Men, i november blir vi man o fru, sedan vill jag gärna att vi äntligen ska kunna få bli föräldrar!! Plusset får så klart gärna komma tidigare, men än så länge känns det okej att vänta lite till.. Men om jag får önska så firar jag gärna min 31-årsdag med bebis i min mage!!! <3

- Posted f BlogPress from my iPhone

Nya blödningar..

Nepp, man får va glad så länge det går! Nu har spottingsen kommit :( hoppas det är övergående!! Blir trött på detta, känns som om våra chanser till bebis blir så små när det är så här!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför inte vi??

Varje gång jag får reda på att någon bekant väntar barn känns det som en spark i magen, ett vasst knivhugg i hjärtat.. Efter en liten stund blir jag glad för min vän, eller bekanting, men min första reaktion är; Varför inte vi?? Vad gör vi gör fel? Är inte vi också värda att bli föräldrar?

En liten liten del av mig är nog övertygad om att svaret ät nej, jag är inte bra nog, är inte värd den fantastiska gåvan det innebär att få bli mamma...

Jag hoppas att det snart kommer kännas annorlunda!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Testar!!

Ja inte med gravtest alltså, utan att blogga från iphonen, kanske inte är så krångligt ändå? Håll tummarna!

Förbättring? Jag hoppas på det!!

Har nu ätit mina tabletter, metformin, i ca en månad, och har haft första mensen sen jag började äta tabletterna. Positivt var att jag inte hade så ont som jag brukar, inte heller så mkt kramper. Negativt var att jag mådde sååå illa under dagarna med mest mens, så illa att jag grät av illamående istället för av smärta.. Vet inte om det var så mycket bättre... Resultat - 3 dagar hemma från jobbet, brukar vara en eller två dagar per månad..

Får hoppas det var en engångsföreteelse! Men än så länge verkar mellanblödningarna hålla sig i schack. Har precis haft äl, o än så länge inget blod, vore fint om det kunde hålla sig så till BIM ca den 14 april.. Helst inget blod då heller så klart, utan ett plus istället ;-)

Jag ljuger så bra!!

Samtidigt som mitt hjärta strimlas sönder av sorgens och smärtans knivar... Tänk att jag kan hålla mina ansiktsmuskler i schack, le, nicka o se glad ut, när allt man vill bara är att skrika högt!

Gick lite tidigare från jobbet i går, tänkte springa ner på stan för att se om jag kunde hitta något fint till middagen vi ska på ikväll.. Stöter på en gammal bekant i en affär, vi har inte setts på flera år så det var kul att uppdatera varann lite.. Tills dess att frågan kom: -Har ni barn? -Nej.. -Men planerar ni  barn då?? (Tänk snabbt!! Vad ska jag svara? Hur väl känner jag bekantingen? Hur många andra lyssnar i affären på vårt samtal?) Mitt svar: -Eh, haha... neeh såå gammal är jag inte än... hehe (mycket nervöst skratt, guud snälla ställ inga fler frågor, kom inte med några förmaningar om min ålder!!) Klarade mig! Fick lyssna på hennes o killens planer att skaffa barn efter sommaren, mitt svar: -Lycka till...!

Frågan är inte illa menad, jag_vet_det! Men lik förbannat gör den såå ont, mitt svar blir en stor våg av påminnelse om vår barnlöshet, som jag för stunden har lyckats trycka tillbaka genom att nyktert tänka att det är dumt att va höggravid på bröllopet i november.. Det gör ont! Jag ler, nickar och ser glad ut. Såret, hålet det avgrundsdjupa, i mitt hjärta, i min livmoder, i vårt hem där de extra sovrummen gapar tomma, fyllda av meningslöshet, kontor - ha! Vem behöver ett sådant? Det får hon inte se! Mitt misslyckande, det vill jag inte visa... Jag ljuger!

Biverkningar - bra och sämre..

Biverkningarna av tabletterna börjar märkas av.. Illamående - dåligt, mindre aptit - bra! Vi får se hur det blir efter ett tag, men jag hoppas på bra effekt på cykeln, för vill inte ha det som det är nu!

Annars går bröllopsplaneringen sakta framåt, har bokat en vigselförrättare iaf.. Så mannen, datumet, lokalen och vigselförättaren klart! =) Alltid något!

Hur gärna jag än vill ha en liten bebis att gosa med, så gör det inget just nu om det dröjer några månader, så vi hinner med både bröllop och bröllopsresa innan...

Längtar!!!

Fler läkarbesök hos doktor A

Helgen som var spenderades hos några fina vänner i en stad några timmar bort. Vi hade inte setts på 11 månader, o under dessa har vännerna hunnit köpa och flytta till lägenhet, samt bli föräldrar till en underbart charmig liten mirakelson! =)

Helgen var toppen, men lördag morgon (vi skulle gå på bröllopsmässa) upptäcker jag att jag blöder big time!  Blöder alltid lite kring äl, men så här har det inte varit innan. Helgen gick och blödningarna fortsatte, så i går fick jag nog o ringde till doktor A, hade tur och fick en tid i morse. Var lite orolig då jag tidigare haft problem med en cysta, o hypokondrisk som jag är kunde blödningarna bero på en massa läskiga saker..

Förutom rädslan är det så där kul av flera anledningar att blöda flera gånger mellan menserna.. O har funderingar över om blödningarna kanske ställer till det för oss i kampen för ett barn..

Läkarbesöket var lite nervöst, hade såklart slutat blöda när det var dags för undersökningen, skönt men typiskt.. Läkaren kunde därför inte säga var blödningen kom från, men tror den är hormonell o inget att oroa sig över.. Kunde också set att det var äl på g, vilket är lite konstigt då det bara är 10 dagar till bim..

Så, mot bakgrund av detta, plus vad de andra undersökningarna har visat, fick jag metaformin-tabletter, som ska hjälpa mig att stabilisera min cykel, förhoppningsvis så att jag får äl lite tidigare och att jag inte har så  mkt mellanblödningar. Doktor A pratade också om gulkroppshormonnivåerna kanske var för låga (min teori sen länge!) så jag ska tillbaka nästa vecka för att lämna kompletterande prover. Sååå glad över detta, trodde jag skulle få kämpa för att få det, då de andra proverna har vart missfallsinriktade.

Ska äta tabletterna till juni, då är det dags för återbesök för att kolla hur jag mår då. Eventuellt kan det då bli dags för hormontabletter. Läkaren tyckte inte heller att det var läge än för kära sambon att lämna spermaprov..

Sen är det det här med vikten då.. Kämpa på, hej o hå! Har kommit i gång bra med träningen, både jag o kärleken, sååå skönt! Vi gjorde en deal för några veckor sedan, att vi skulle träna minst 2 gånger i veckan i 6 veckor i rad, för att komma igång. Förra veckan var vi klara!! =D Det har funkat sååå bra, har varit kul nästan hela tiden o inte alls speciellt jobbigt.. Så nu ligger vi i TV-soffan o njuter av hur bra vi är!! ;-) Skojar bara, nu kör vi 6 veckor till, första veckan av dessa redan klart! Sen har vi kört 12 veckor på raken, då är vi bra igång!!

Så, bra dag, hoppas på få biverkningar av tabletterna o bra resultat för äl, cykel och vikt!!

Håll tummarna för mig!

November it is...

Datum för bröllopet planeras till den 12 november, om 9 månader... Mensen kom idag, precis efter att jag tagit ett gravtest, typiskt. Men för första gången på länge så gjorde det inte så mkt att mensen envisas med att komma, för det innebär att vi med största sannorlikhet kan gifta oss som planerat, inte helt fel det med.. =) Var och spanade in lokalen i dag, en gammal kvar, sååå fint. Det kommer bli helt fantastiskt! Har också börjat planera lite annat, som mat, gästlista, inbjudningskort och så, är mycket att tänka på men så himla kul!

Jag är så lycklig!!

Plötsligt händer det!!!!

För några veckor sedan hände det!! Det jag i flera år har längtat efter, hoppats ska hända, drömt om.. Och mer eller mindre gett upp om...

Finaste sambon frågade försynt en fredag om hur min söndag skulle se ut, hade jag planerat in den vanliga söndagsridningen? Jodå, jag skulle va i stallet kl 10,30 som vanligt. Fick då till svar att jag nog fick ändra det där, kanske skjuta på tiden. Jag blev lite sur då jag trodde att han ville lägga beslag på bilen... Till slut förstod jag att han hade planerat in något för oss två =) Jag bokade av ridningen och pumpade istället sambon på information, lönlöst så klart.. Till slut fick jag iallafall veta att vi skulle sova borta, och att jag skulle vara finklädd, inte mycket att gå på alltså..

Lördag morgon började dåligt, på träningspasset kom mensvärken igång ordentligt, fick avbryta & istället åka hem för att lägga mig i soffan. =( Frågade sambokärleken om vi kunde avboka helgens överraskning, men detta var tyvärr inte möjligt. Jag fick istället instruktioner om att ta mina smärtstillande och vila i soffan en stund för att se om det inte blev bättre. Åh vad jag hatar min mensvärk! Det är illa nog att det ställer till det för mig när det gäller mitt arbete o så, men att det ska förstöra den första romantiska överraskningen på evigheter....!! Får så klart inte hända!

Två timmar i soffan hjälpte, jag mådde bättre! =) Äntligen kunde vi komma iväg. Bilen styrdes mot Göteborg, där vi checkade in på fina Gothia Towers, fick en fin svit med utsikt över bland annat Liseberg. Väl installerade i det fina rummet duschade vi och gjorde oss vackra. Där efter väntade ett bord på fantastiska Kock & Vin. Middagen började med champange, sen fyra rätters middag med vinpaket.. Sååå god mat, såå fin restaurang!

Några glas vin senare var vi både mätta & lite runda under fötterna. Tog en uppfriskande promenad genom stan tillbaka till hotellet. Högst upp i hotellet finns en bar som heter Heaven 23, så klart måste vi besöka den när vi ändå bor på hotellet!! Njöt av den fina utsikten över stan tillsammans med några goda drinkar. Lyx att senare bara kunna ta hissen ner några våningar för att vara hemma på rummet igen!

Tillbaka på rummet korkade sambokärleken upp en flaska champange (fick jag reda på senare, jag trodde först det var bjudflaskan som hotellet stod för, men det var medsmugglat istället, hihi). Helt plötsligt går min finaste, underbaraste, mest romantiska E ner på knä, håller fram en ring och frågar om jag vill gifta mig med honom!!!!!!

Behöver jag säga att jag svarade JA!!!??!

Trots snart 7 år tillsammans blev vi resten av kvällen helt nyförälskade. Småtimmarna spenderades med att titta varann djupt i ögonen, säga tramsiga små kärlekssaker, planera bröllop.... Underbart!!

Jag är sååå lycklig, känner mig såå kär, så uppskattad, så glad!

Nu är bröllopsplanerna i full gång. Ett preliminärt datum är satt, ringen är kollad på, närmsta familjen o vännerna underrättade. I helgen ska vi spana in en lokal för vigseln och festen...

Jag är så lycklig!!

I dag är jag grön...

...av avund tyvärr. Leveranstid närmar sig för en av mina absolut bästa vänner, deras lille väntas komma inom ett par veckor. Ytterligare några veckor senare är det dags för en annan vän att få sin. Så, jag är grön, avundsjuk, deppig. Känner mig utanför, misslyckad, dålig. Jag vill också!!

Jag vill prata förvärkar och förlossningsrädsla, vattenavgång och spjälsäng, barnvagn och namn. Istället får jag räkna ÄL och BIM, köpa värktabletter och bindor. Dricka vin, ja visst, men hellre vatten.

Det brukar gå över när bebisarna väl är här, det kan jag inte relatera till på samma sätt som med graviditeten, en egen, fullt frisk levande och rosenröd bebis är för overkligt att drömma om, så istället drömmer jag om morgonillamående, gravidhormoner och ömmande bröst, leta mammakläder på nätet och bråka om namn..

Vännen min ville ha med mig till Ikea för att köpa bebisgrejer. Jag vet inte vad jag vill, kul att få vara med, men så jobbigt att va med och välja ut sånt till någon annan. Så, jag svarade inte på frågan, kul kompis jag är!

Jag är trött på att vänta, jag vill ha allt det här nu! Så, istället för mens om några veckor, snälla kan jag få ett plus på en av mina alla graviditetstest! Snälla!

Och namn, det har vi ju redan klart..

En älva??

Nytt år (älva), nya möjligheter till bebis väntar, och nya utmaningar. Det blev ingen nyårs-plus-bebis, det blev mens istället, så klart.. Men, snart är det över, med ny ägglossning och ny chans, skönt! Det nya året har startats med obligatoriskt nyårslöfte, och som vanligt handlar det om kroppen, hälsan och vikten. Så, nu är det dags, jag behöver komma igång med träning för att få en stark och uthållig kropp som kan bära bebis, en vikt som inte innebär några extra risker, och en hälsa som gör mig lugn och harmonisk - som gjuten för en lyckad graviditet! ;-)

I går, nyårsdagen, var jag mensmonster, lite bakis, jätteförkyld.. Bra dag att börja nya livet på! Har varit sugen på pizza, choklad (vi har massor hemma!), julmust, pepparkakor... Behöver jag fortsätta? Inte så lätt att "tända av" när allt man har ätit sen första advent är socker, socker, socker..

Tanken är att en strängare form av GI (lchf) ska ge mig en skjuts framåt med vikten, kombinera detta med regelbunden träning - 2 gånger per vecka som minimum, gärna en gång till som bonus. Så, när Friskis öppnar igen är det jag som hänger på låset (hoppas jag!) för att köpa kort  - och förhoppningsvis även träna..

Fått jättebra tips av en av de underbara flickorna på familjeliv, om hur jag ska lägga upp det hela. Så - för första gången på länge känner jag mig motiverad, sugen, inspirerad och det viktigaste av allt - jag har en positiv inställning! Det ni!! =)

Så - 2 dagar avklarade utan något no-no att äta. I går tog vi en promenad i snön och i solen, i dag har det varit isfiske på sjön hela dagen. Inte så mkt motion kanske, men ganska jobbigt att pulsa i snön.

2 dagar avklarade, resten av livet att fortsätta..