I dag hade jag tid hos frissan, för att klippa mig och färga håret inför bröllopet. Egentligen hade jag tid i går, men då jag inte visste hur jag skulle må efter skrapningen var min frisör gullig nog och bokade om tiden till idag istället.
Det var såå skönt att sitta någon timma hos henne, läsa skvallertidningar, prata hårfärg och smink. Glömde för en stund bort vad som nyss har hänt, det var underbart!
När jag stog i tvättstugan efter att jag hade kommit hem och hängde tvätt kom insikten och sorgen tillbaka som ett plötsligt slag i magen. Så mycket jag har fantiserat om det här, så mycket som nu inte kommer att bli av.
Lilla lilla liv, varför kunde du inte stanna? Vi saknar dig så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar