...har vi vårt första besök hos doktorn, hoppas hoppas hoppas att vi kan få så vår lilla stjärna i magen då! Jag hoppas att jag inte börjar blöda, jag hoppas att den lever och utvecklas precis som den ska! De senaste dagarna har graviditetsbeskedet så smått börjat landa lite i vårt medvetande. Jag kan fortfarande inte säga orden "jag är g****d", men det kommer väl.. Är såå rädd att även den här graviditeten ska sluta olyckligt! Är rädd att jag inte kommer kunna hämta mig från det isåfall.
Samtidigt varvar jag oron med att surfa på nätet om mammakläder, barnvagn och spjälsäng... Knäppt!
Så var det ju det här med symptom då.. Ska tydligen vara i v 6 idag, har inte riktigt fattat hur man räknar än. Känner inget särskilt, mår bra, sover bra, inte trött, mår inte illa och inga ömma bröst.. Googlade en del på detta tidigare och fick upp hoppet lite om att inga symptom inte behöver betyda det samma som att det inte ska gå vägen.
När vi har väntat på plusset i 1,5 års tid känns det som en otrolig gåva, som jag vill göra allt för att kunna få behålla. Men jag vet att det inte är så mycket jag kan göra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar