2 år

Nu i augusti har det gått två år sedan vi fick vårt första missfall. Hade varit i fjällen en vecka och vandrat, haft det underbart! Mensen kom och slutade innan resan, men under fjällveckan blödde jag till och från. Detta fortsatte även när jag hade varit hemma ett par dagar, så till slut ringde jag och fick en tid hos en läkare på vårdcentralen. Var helt övertygad om att det var livmoderhalscancer, minst!

Efter att ha frågat mig säkert tusen gånger om jag var gravid, (nej, jag har ju precis haft min mens) tog läkaren ett gravtest för säkerhets skull.. Det var positivt!!! MEN - jag blödde ju så det kunde vara ett mf på väg ut...

Ja, så var det ju då, jobbigt men ändå - vi tänkte att vi har ju inte ens försökt, så vi ska nog ha lätt för att få barn, vi försöker igen!

Inte kunde jag tro att vi skulle sitta här, hela två långa år senare, och fortfarande vara barnlösa! Inte kunde jag tro det...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte ska gå ytterligare 2 år, och att vi fortfarande ska sitta i samma barnlösa hål! Snälla, snälla, låt det inte bli så!

Jag är så tacksam över allt jag har, en underbar sambo - snart blivande lika underbar man, fin familj, härliga vänner, utvecklande och spännande jobb, hus med trädgård och en alldeles ljuvlig hundvalp!!! Men, vi saknar en viktig del - barn...