2 dagar senare...

Första jobbdagen efter plusset stirrade jag mest i väggen hela dagen, deltog liksom inte i det som hände rumt mig, chockad antar jag. Var dessutom så himla nervös för att det skulle komma blod, och att jag väntade ett besked från min fina syster, jag kunde inte tänka på hela dagen. Började så klart dagen med ett nytt gravtest, det tredje...

I dag, var ledsen redan när jag vaknade. Tog ett nytt test, som gav ett något starkare streck än i går. Stod i duschen o nästan grät när sambon kom in i badrummet, han frågade förskräckt varför jag var ledsen och om det hade kommit något blod. Det hade det inte, utan jag är bara så orolig. 3 gråtincidenter senare kom vi till jobbet. Fick gå in till en kollega som står mig nära o berätta, grät inne hos henne. Började storgråta igen på mitt rum, ringde till en BM för att kolla om man kan få ngn hjälp mot all oro och katastroftankar. Hon var hur gullig som helst och mycket förstående, men de hade ingen kurator hos sig.

Jag ska ju vara med i Lennart Blomqvists studie om upprepade missfall, de ska tydligen ha en kurator kopplad till studien.

Ringde min ena läkare i går för att kolla om jag ska fortsätta med metforminet eller inte. Doktorn var ledig så vi skulle höras av i dag. Fick besked i dag att det ska jag inte, bara att sluta tvärt med medicinen, men det skulle inte vara någon fara att jag hade ätit den ett par dagar... skönt! Fick också boka ett tidigt VUL hos dom, samt fick lite info om deras barnmorskemottagning. Kostar en slant dock...

Sen i kväll ringde äntligen Lennart Blomqvist!! =) Sååå skönt att prata med honom! Vi har fått tid hos honom om lite drygt en vecka. Då hoppas jag att vi kan se något positivt!!! Håll tummarna nu fina vänner för att vår lilla efterlängtade stjärna vill stanna hos oss!!!!

Symptom var det med ja... Ja, inga alls skulle jag säga. Sambon skulle säga känslomässigt labil, elak och sur ;-) Känslomässigt labil kan jag hålla med om, men det andra!! ;-)

O kanske lite svaga känningar kring livmodern, men tror jag känner efter för mycket...

Ber er igen, håll tummarna!

Denna strof har gått på repeat i min hjärna hela dagen:

Snälla, snälla, snälla! Stanna kvar hos mig, jag behöver ju dig....!