Vul i torsdags gick inget vidare.. Vi kunde ganska snart se att den inte hade vuxit, läkaren meddelade att den t o m hade krympt något sen förra veckans vul. Inga hjärtslag, utan istället ett MA...
Har inga ord för att beskriva hur detta känns! Orättvist, otroligt, tomhet... Ett tag ville jag bara gå ut i skogen och lägga mig under en sten.
Det känns så jäkla orättvist! Som vi har kämpat under de här 2 åren, varje månad, varje äl... Ätit olika mediciner, mått illa, svettats, frusit, humörsvängningar... Och så äntligen ett plus! Och sen är det över...
Fick välja "metod" för att ta bort det själv. Antingen låta kroppen sköta det (NEJ!! Vill inte gå och vänta på att börja blöda!), medicinsk (aj aj, o läskigt att se vad som kommer ut!) eller kirurgiskt (nervöst, har aldrig blivit sövd...). Valde det sistnämnda, skrapning är bokad till på tisdag..
Både jag och sambon har varit hemma från jobbet sen beskedet i torsdags. Jag har informerat min chef att jag kommer som tidigast på onsdag, men som det känns nu är jag nog hemma hela nästa vecka. Känner mig lite som en fuskare då jag ju inte är "sjuk", men jag vet inte hur jag kommer må efter tisdagen. O som det är nu krävs inte mycket för att jag ska börja storgråta, o det är nog skonsammast för alla parter på jobbet att jag blir lite stabil innan jag kommer tillbaka..
Vi har ju fått en remiss till IVF sen tidigare, skulle egentligen ha vårt startsamtal dagen efer skrapningen. Ringde och pratade med dom i fredags, och fick en ny tid till veckan därpå. Känns skönt!
Känner mig inte alls redo för att starta en IVF-behandling ännu. Men som tur är brukar det ta några månader innan dess att man får börja spraya, så då är jag nog på banan igen.
Vår läkare på sjukhuset, Lennart Blomqvist, har lovat oss ytterligare hjälp vid nästa graviditet, trombyl och progestereon. Alltså inte ingå i studien, och där med riskera att få sockerpiller istället för trombylen, samt att få progesteron, min andra läkare ville ju inte ge mig det då han inte trodde på det.. Ska få högre doser då, känns skönt!
Det känns lite trist, att man har tur eller otur när man kommer till en fertilitetsläkare. Du får det denne tror på, slumpen avgör helt enkelt.
Så, håll tummarna för oss på tisdag är ni söta!
Men så ledsen jag blev nu när jag gick in på din blogg. Jag var in här och dagen och läste och blev så himla glad för er skull!
SvaraRaderaEtt missfall är verkligen jobbigt. Jag tänker på er!
Vi har påbörjat behandling inför IVF nu, närmare bestämt igår. Det känns skönt att ha påbörjat något nytt faktiskt.
Jag hoppas ni också kommer känna så sen.
Kram på er!
Tack snälla för din kommentar! Skönt att ni fått påbörja er IVF! Vi hade ju egentligen tid för startsamtalet dagen efter skrapningen, men fick boka om den så nu ska vi till Sahlgrenska på måndag istället. Känns lite konstigt, är inte alls där i tankarna ännu.
SvaraRaderaNär jag pratade med dom sa dom att det kan ta 2-3 månader innan man får påbörja behandlingen. I vanliga fallet hade jag tyckt att det kändes som en evighet, nu känns det bara skönt att få lite andrum.
Önskar er all lycka till!
Kram