I går befann jag mig i hålan, den där djupa, fuktiga och mörka. Där är jag ensam och kan grotta ner mig i all ledsenhet, besvikelse, ilska och frustration.
Tidigare har jag varit i hålan i ett par dagar varje gång mensen kommer, besvikelsen och rädslan sköljer över mig samtidigt som de första bloddropparna visar att mensen kommer, denna gången med. Eller då månadens första graviditetstest åter lyser elakt kritvitt.
Men, jag börjar nog acklimatisera mig lite bättre, har hittat en genväg ut ur hålan. Oftast är jag bara där en dag, eller kanske några timmar, innan jag åter är på jordens yta och är glad igen. Skönt för både mig och sambokärleken!!
Men, fortfarande, mensens intåg kastar mig obevekligt ner i hålan månad efter månad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar