Har spenderat fredagskvällen, natten och lördagen med min gravida finaste vän. Jag är jätteglad för deras skull, de väntar sitt första barn - men jag är också lite avundsjuk! Skäms otroligt för att erkänna det för mig själv, ännu mer för att skriva det här!! Men det är okej, jag får ju va med på ett hörn =) Vad jag däremot har svårare för (och här skäms jag ännu mer!!) är att denna fina vän har en annan vän, som också väntar barn. Detta var inte planerat, inte ens önskat, det bara blev.. Och det var nog inte ens självklart att de skulle behålla barnet... Sånt har jag svårare för, känns inte rättvist alls! Vi som kämpar, längtar och önskar hett hett ett litet barn, vi blir utan, de som inte ens vill ha, de får...
Extra jobbigt är nog att jag känner mig utanför. Det var ju jag o fina vännen som skulle vänta barn samtidigt, gå där med våra magar, ha bebisfika och barnvagnspromenader. Nu blir det inte så, nu blir det hon och andra, medan jag står bredvid och väntar, väntar snällt på min tur...
Var också på IKEA idag, skoj, men lite jobbigt. Om man vill spana på gravidmagar eller nyfödda bebisar så är det helt klar till IKEA en lördag man ska åka.. Kändes som om det bara var jag o karlarna som inte var gravida =( Dessutom väntar jag på min ÄL, sambon är bortrest så blir väl inget med det den här månaden heller (förra gick ju bort pga alla blödningarna) o så blöder jag igen.. =( Inte så mkt, men ändå, blir orolig för att det ska starta igen! Förmodligen bara ÄL-blödning, men vill gärna slippa!
Som sagt, är ledsen i dag...
Usch, jag vet hur det känns. Jag tycker också att jag är utanför, alla mina vänner har sina små bebisar att ta hand om. Alla, utom jag... och du. Det är skitjobbigt :( Vi får hålla tummarna att turen kommer till oss samtidigt, så vi kan göra allt mamma-mys ihop!
SvaraRadera