Eftersom det här bloggverktyget inte verkar kunna erbjuda mig det jag behöver, eller är det jag som inte förstår (mycket möjligt!) har jag istället valt att flytta över till wordpress. Ni som vill fortsätta läsa är varmt välkommen hit:
http://drommaromsmatt.wordpress.com/
På den nya bloggen finns möjlighet att lösenordsskydda endast vissa inlägg, vilket jag vill kunna göra. Här verkar det vara antingen eller som gäller, trist! Kanske någon annan som vet bot?
Iallafall, jag testar wordpress, så det är där ni kommer hitta mig framöver. Funkar det inte där heller får jag leta upp något annat.
Ni som fått ett mejl om lösen, glöm det, så skickar jag ett svarsmejl till er i stället med lösenord till den nya bloggen.
Sorry för all förvirring =)
torsdag 7 mars 2013
Det finns en bok...
Vill börja med att tacka alla er läsare som lämnade en kommentar med en liten presentation om er själva som svar på ett av mina tidigare inlägg. Tack, det var jättekul att få lite mer koll på vilka ni är! =)
Ni som har e-postat mig om lösenord, det kommer svar inom kort till några av er (ni andra, jag är ledsen, men ni får hålla er till de öppna inläggen, som kommer vara i majoritet. Som ni säkert förstår, vi står under en pågående adoptionsutredning, och jag vill därför känna mig trygg med vilka som läser de mer känsliga inläggen, att vilja läsa endast pga nyfikenhet ger mig inte den tryggheten tyvärr)
Nu till det viktigaste... Det finns en bok jag läste för ett tag sedan. Det är en varm, gripande och kärleksfull roman. Är du själv i en liknande situation som min har boken hög igenkänningsfaktor. Har du någon i din närhet som har svårt att få barn kan boken ge dig en djupare insikt om den värld vi så många tvingas leva i. Eller - om du bara är nyfiken på hur "vi andra" har det, vi som har svårt att få våra små, läs den! Vem du än är har jag svårt att tro att du skulle ångra dig. Så, av hela mitt hjärta rekommenderar jag den här boken.
Missa inte att författaren själv finns i bloggvärlden! Hennes blogg hittar du här.
Ni som har e-postat mig om lösenord, det kommer svar inom kort till några av er (ni andra, jag är ledsen, men ni får hålla er till de öppna inläggen, som kommer vara i majoritet. Som ni säkert förstår, vi står under en pågående adoptionsutredning, och jag vill därför känna mig trygg med vilka som läser de mer känsliga inläggen, att vilja läsa endast pga nyfikenhet ger mig inte den tryggheten tyvärr)
Nu till det viktigaste... Det finns en bok jag läste för ett tag sedan. Det är en varm, gripande och kärleksfull roman. Är du själv i en liknande situation som min har boken hög igenkänningsfaktor. Har du någon i din närhet som har svårt att få barn kan boken ge dig en djupare insikt om den värld vi så många tvingas leva i. Eller - om du bara är nyfiken på hur "vi andra" har det, vi som har svårt att få våra små, läs den! Vem du än är har jag svårt att tro att du skulle ångra dig. Så, av hela mitt hjärta rekommenderar jag den här boken.
Missa inte att författaren själv finns i bloggvärlden! Hennes blogg hittar du här.
lördag 2 mars 2013
Bloggträff och skyddad blogg
I morgon ska jag en sväng till Götet för att träffa ett gäng tjejer i samma situation som mig. Det är första gången jag har vågat mig i väg på en bloggträff, ska bli jättespännande och lite nervöst =)
Vi har fått tider från Soc för våra första träffar i utredningen. För att kunna skriva lite mer öppet om vad som händer kommer jag att lösenordsskydda vissa inlägg. Om du vill läsa även de skyddade inläggen, skicka ett mejl till drommaromsmatt@live.se
Lägg gärna med en kort presentation av dig själv och varför du vill läsa mina skyddade inlägg =)
Ha en toppenfin lördagskväll!
Vi har fått tider från Soc för våra första träffar i utredningen. För att kunna skriva lite mer öppet om vad som händer kommer jag att lösenordsskydda vissa inlägg. Om du vill läsa även de skyddade inläggen, skicka ett mejl till drommaromsmatt@live.se
Lägg gärna med en kort presentation av dig själv och varför du vill läsa mina skyddade inlägg =)
Ha en toppenfin lördagskväll!
tisdag 26 februari 2013
Nu vänder vi blad
Kära ni!
Nu är vi här, vid det berömda vägskälet. Senaste IVFen gick precis åt skogen. Inga vettiga svar från läkaren, ingen som vill se hela bilden av oss - svårigheten att bli gravid OCH att få behålla det. Ingen som frågar hur vi mår. Ingen som vill diskutera våra chanser till biologiska barn alls...
Jag har mått såå dåligt den här hormonbehandlingen. Varit så himla arg, på allt och alla. Att mannen och kollegorna fortfarande vill prata med mig är ett under! Varit ledsen, deppig, uppgiven, ilsk... Allt detta och inte fått något tillbaka.
Så, vi har bestämt oss. Trots att vi, eftersom även det här försöket avbröts innan äggplock, har hela 2 gratisförsök kvar på Sahlgrenska. Det blir inga fler IVFer för oss, vi är klara! Vi har ju vår lilla stjärna i frysen, den kommer vi att försöka använda oss av, om den klarar upptiningen, någon gång, men vi vet inte när. Kanske snart, kanske senare.
Vi har gått färdigt den obligatoriska utbildningen för de som vill adoptera. Den var sååå bra! Jobbig, intensiv, känslosam, rolig... Vi har lämnat in våra papper till sociala enheten i kommunen och bett dom att starta en hemutredning. Vi har bokat tid för läkarkontroll och intyg om vår hälsa (oj så dyrt förresten!)
Vi är på gång! Någonstans i världen finns du som ska bli vårt barn. Kanske är du inte ens född ännu? Kanske finns du redan - jag hoppas att de som tar hand om dig ger dig mycket kärlek och omsorg.
Oups - det här blev visst en adoptionsblogg!
Och så bra det känns <3
Nu är vi här, vid det berömda vägskälet. Senaste IVFen gick precis åt skogen. Inga vettiga svar från läkaren, ingen som vill se hela bilden av oss - svårigheten att bli gravid OCH att få behålla det. Ingen som frågar hur vi mår. Ingen som vill diskutera våra chanser till biologiska barn alls...
Jag har mått såå dåligt den här hormonbehandlingen. Varit så himla arg, på allt och alla. Att mannen och kollegorna fortfarande vill prata med mig är ett under! Varit ledsen, deppig, uppgiven, ilsk... Allt detta och inte fått något tillbaka.
Så, vi har bestämt oss. Trots att vi, eftersom även det här försöket avbröts innan äggplock, har hela 2 gratisförsök kvar på Sahlgrenska. Det blir inga fler IVFer för oss, vi är klara! Vi har ju vår lilla stjärna i frysen, den kommer vi att försöka använda oss av, om den klarar upptiningen, någon gång, men vi vet inte när. Kanske snart, kanske senare.
Vi har gått färdigt den obligatoriska utbildningen för de som vill adoptera. Den var sååå bra! Jobbig, intensiv, känslosam, rolig... Vi har lämnat in våra papper till sociala enheten i kommunen och bett dom att starta en hemutredning. Vi har bokat tid för läkarkontroll och intyg om vår hälsa (oj så dyrt förresten!)
Vi är på gång! Någonstans i världen finns du som ska bli vårt barn. Kanske är du inte ens född ännu? Kanske finns du redan - jag hoppas att de som tar hand om dig ger dig mycket kärlek och omsorg.
Oups - det här blev visst en adoptionsblogg!
Och så bra det känns <3
lördag 16 februari 2013
Ridå
Vul på sahlgrenska igår. En stor blåsa på höger äggstock, -vi får hoppas det inte är en cysta, säger doktorn.
Vaddå hoppas????
En större blåsa på vänster och två mindre. Hur vill ni göra, frågar de oss? Avbryta och köra hemma för att spara försöket eller chansa på att det finns något att plocka ut?
Jag bryter ihop, ingen vill svara på mina frågor om varför. Ingen har tid. Eller kunskap?
Vi blir placerade ensamma i ett litet samtalsrum. Vi ska meddela innan vi går hur vi vill göra.
Ridå
- Posted using BlogPress from my iPhone
Vaddå hoppas????
En större blåsa på vänster och två mindre. Hur vill ni göra, frågar de oss? Avbryta och köra hemma för att spara försöket eller chansa på att det finns något att plocka ut?
Jag bryter ihop, ingen vill svara på mina frågor om varför. Ingen har tid. Eller kunskap?
Vi blir placerade ensamma i ett litet samtalsrum. Vi ska meddela innan vi går hur vi vill göra.
Ridå
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 9 februari 2013
Det finns en blogg...
...Och ord som har satt sig likt en tatuering i mitt medvetande.
Sedan en längre tid tillbaka följer jag en blogg. En ung man som skriver med en helt annan bakgrund och av en annan orsak än jag själv. Men våra tankar korsas och vi delar bitvis samma sorg. Har du missat den har du missat något fantastiskt! Kanske anar du redan att det är den här jag skriver om, i såfall vet du nog vad jag menar.
Författaren till bloggen är en fantastisk poet, texterna berör som få saker jag tidigare har läst. Jag vet inte om vetskapen om att hans dagar är räknade ger det jag läser en extra tyngd, men så kan det nog vara. Att veta man ska dö, och av en sådan fruktansvärd grym sjukdom, måste vara en enorm sorg. Författaren beskriver i flera inlägg sorgen över att inte få några barn. Att missa det där man har tagit för givet att det ska ske så småningom. Det griper tag i mig, och orden ristar märken i djupet av mitt hjärta. Texterna kommer nog att blekna med tiden, men jag kommer för resten av livet att bära med mig den känslan som de har skapat i mig. Känsla av djup tacksamhet, en ödmjukhet inför livet - och döden, jag försöker aktivt att uppskatta det jag har i livet i stället för att bara sakna det jag inte har. Mina vänner och min familj. Ingen av oss vet när våra dagar är räknade, och i bland lever vi nog som om den där dagen aldrig kommer att komma. Stanna upp ett slag, ta ett andetag och se dig omkring - har du berättat för dina nära att du bryr dig om dom?
Jag vet, det ger ångest!
Jag har under många bittra och frustrerade stunder förbannat min barnlöshet. Undrat över vad jag har gjort för att förtjäna det här. I hjärtat har endast sorg och hopplöshet fått plats. Jag har längtat till platsen under granen, där jag bara kan ge upp och sluta bry mig om vad som händer. Vid ett besök för ett tag sedan hos en av mina läkare fick jag höra en sak, som just då gjorde mig arg, men som har satt sig, lika hårt som orden i bloggen. När jag grät över det som drabbat oss sa bara läkaren lugnt - det är iallafall inte cancer.... Att han hade så rätt...
Jag är enormt tacksam över att jag bara har drabbats av barnlösheten. Att jag och min man är fullt friska, och att vi har möjlighet att få barn, att få leva och uppleva. Att inte tvingas leva med döden ständigt lurande bakom ryggen. Enormt tacksam...
Sedan en längre tid tillbaka följer jag en blogg. En ung man som skriver med en helt annan bakgrund och av en annan orsak än jag själv. Men våra tankar korsas och vi delar bitvis samma sorg. Har du missat den har du missat något fantastiskt! Kanske anar du redan att det är den här jag skriver om, i såfall vet du nog vad jag menar.
Författaren till bloggen är en fantastisk poet, texterna berör som få saker jag tidigare har läst. Jag vet inte om vetskapen om att hans dagar är räknade ger det jag läser en extra tyngd, men så kan det nog vara. Att veta man ska dö, och av en sådan fruktansvärd grym sjukdom, måste vara en enorm sorg. Författaren beskriver i flera inlägg sorgen över att inte få några barn. Att missa det där man har tagit för givet att det ska ske så småningom. Det griper tag i mig, och orden ristar märken i djupet av mitt hjärta. Texterna kommer nog att blekna med tiden, men jag kommer för resten av livet att bära med mig den känslan som de har skapat i mig. Känsla av djup tacksamhet, en ödmjukhet inför livet - och döden, jag försöker aktivt att uppskatta det jag har i livet i stället för att bara sakna det jag inte har. Mina vänner och min familj. Ingen av oss vet när våra dagar är räknade, och i bland lever vi nog som om den där dagen aldrig kommer att komma. Stanna upp ett slag, ta ett andetag och se dig omkring - har du berättat för dina nära att du bryr dig om dom?
Jag vet, det ger ångest!
Jag har under många bittra och frustrerade stunder förbannat min barnlöshet. Undrat över vad jag har gjort för att förtjäna det här. I hjärtat har endast sorg och hopplöshet fått plats. Jag har längtat till platsen under granen, där jag bara kan ge upp och sluta bry mig om vad som händer. Vid ett besök för ett tag sedan hos en av mina läkare fick jag höra en sak, som just då gjorde mig arg, men som har satt sig, lika hårt som orden i bloggen. När jag grät över det som drabbat oss sa bara läkaren lugnt - det är iallafall inte cancer.... Att han hade så rätt...
Jag är enormt tacksam över att jag bara har drabbats av barnlösheten. Att jag och min man är fullt friska, och att vi har möjlighet att få barn, att få leva och uppleva. Att inte tvingas leva med döden ständigt lurande bakom ryggen. Enormt tacksam...
torsdag 7 februari 2013
Tiden går - och ett slags jubileum
I vår har jag och mannen varit tillsammans i nio år. Det har varit nio helt fantastiska år, men också med tunga bitar. Insåg i dag att i drygt hälften av den tid vi varit tillsammans har vi försökt få barn. Det är inte klokt egentligen! Är så himla glad och tacksam över att vi fortfarande är tillsammans, att det vi har tvingats gå igenom har gjort oss starkare och fört oss närmre varann i stället för tvärt om. Det är tyvärr inte ovanligt att par som drabbas av ofrivillig barnlöshet också drabbas av att relationen får ta så mycket stryk att inget längre finns kvar. Det är så sorgligt och något jag har varit enormt rädd ska hända även oss.
I kväll kommer mannen hem, han har varit i storstaden några dagar på kurs. Under tiden har jag verkligen hunnit längta efter honom, ser fram emot att hämta honom på stationen om några timmar.
Som jag älskar honom <3
I kväll kommer mannen hem, han har varit i storstaden några dagar på kurs. Under tiden har jag verkligen hunnit längta efter honom, ser fram emot att hämta honom på stationen om några timmar.
Som jag älskar honom <3
måndag 4 februari 2013
Och vad finns för mig?
Var och handlade nu på kvällen och fick lust att lyxa till det lite med en tidning. Valde bort Amelia som jag tröttnat lite på, Tara känner jag mig lite för ung för. Kikade på en yoga-tidning men verkade handla mkt om vilja prylar man absolut måste ha på passet, lite feltänk enligt mig där... Men en barn-tidning då? Jag har länge drömt om den dagen jag skulle få köpa en gravid-tidning till mig själv, men har aldrig vågat. Tittade på de där som handlar om att leva med barn, någon var upp till första året, handlade om amning mm. Kändes inte helt rätt för ngn som går i adoptionstankar... Någon som kan rekommendera någon eller några tidningar som känns bra även för oss som kanske får våra barn på annat sätt??
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 2 februari 2013
En fantastisk dag!
Har jag haft i dag! Adoptionscentrum och FFIA ordnade en dag i Jönköping om barnlöshet och adoption. Då mannen hade förhinder drog jag med fina syster i stället, den blivande mostern liksom =)
Och vilken dag vi fick! Föreläsarna kom med olika budskap och från olika bakgrunder, mest kända för mig var Klara Zimmergren och Anna Mannheimer, som båda adopterat sina små. Alla jag pratade med var varma, trevliga och välkomnande, och de berättade gärna om sina egna erfarenheter av adoption.
Jag känner mig alldeles.... Tankarna snurrar i huvudet, det är fullt av alla intryck. Men - jag vill hemskt gärna adoptera!! =)
Och i morgon är det dags för den första dagen av föräldrautbildning, en hel helg i adoptionens tecken, det ni!
Och vilken dag vi fick! Föreläsarna kom med olika budskap och från olika bakgrunder, mest kända för mig var Klara Zimmergren och Anna Mannheimer, som båda adopterat sina små. Alla jag pratade med var varma, trevliga och välkomnande, och de berättade gärna om sina egna erfarenheter av adoption.
Jag känner mig alldeles.... Tankarna snurrar i huvudet, det är fullt av alla intryck. Men - jag vill hemskt gärna adoptera!! =)
Och i morgon är det dags för den första dagen av föräldrautbildning, en hel helg i adoptionens tecken, det ni!
onsdag 30 januari 2013
Drömmar...
Hade en helt sjuk dröm i natt, som var så verklig att den fortfarande sitter i kroppen. I drömmen var jag gravid, tidigt, kanske vecka sju eller åtta. Vi hade en IVF inplanerad, men jag hade blivit gravid spontant. Alla - både de på kliniken, min man, våra vänner och familj tyckte att vi skulle göra abort för att kunna göra behandlingen. Ingen ville lyssna på mig när jag mer och mer desperat försökte få dom att inse det absurda att gör just detta för att istället göra behandlingen. Deras argument var att då kunde vi ju få många fler embryon som skulle ge oss fler chanser och även kanske syskon. Vi hade bokat en tid för abort på kliniken och när vi kom dit sa sköterskan att jag hade fem minuter på mig att bestämma mig. Till sist lyckades jag tjata till mig att vi åtminstone skulle göra ett Vul för att kolla hur det såg ut där inne.
Där vaknade jag, mobilen larmade att det var dags för morgonens spray. Förvirrat funderade jag en stund över om jag skulle spraya eller inte, för var jag inte gravid....?
Märklig märklig dröm. Undrar om det är alla hormoner som rusar i kroppen som påverkar?
I söndags och måndags var det riktigt tunga dagar, söndagen var jag en riktig lipsill, grät t o m på yogan.. I måndags var jag fylld av raseri, kollegorna levde farligt då jag kände draken rasa inombords... Blev riktigt rädd för mig själv och för hur det skulle fortsätta. Som tur är är det mycket mycket bättre nu, skönt för mig och för omgivningen, haha!
Där vaknade jag, mobilen larmade att det var dags för morgonens spray. Förvirrat funderade jag en stund över om jag skulle spraya eller inte, för var jag inte gravid....?
Märklig märklig dröm. Undrar om det är alla hormoner som rusar i kroppen som påverkar?
I söndags och måndags var det riktigt tunga dagar, söndagen var jag en riktig lipsill, grät t o m på yogan.. I måndags var jag fylld av raseri, kollegorna levde farligt då jag kände draken rasa inombords... Blev riktigt rädd för mig själv och för hur det skulle fortsätta. Som tur är är det mycket mycket bättre nu, skönt för mig och för omgivningen, haha!
torsdag 24 januari 2013
Vem är du?
Jag ser ju att jag har flertalet besökare varje dag, och är väldigt nyfiken på vem just Du är som kikar in här. Vore så skoj om du kunde ta dig en minut eller två och med några ord beskriva varför just du läser här, och hur du har hittat hit. Ber snällt ;-)
Nästa vecka börjar vår föräldrautbildning inför adoption, där efter börjar vår resa på riktigt. Jag har funderat, men inte bestäm mig, om jag ska undersöka hur man skapar lösenordsskyddade inlägg, då jag har en känsla av att det skulle kunna vara skönt att vara lite mer öppen i vissa lägen men ändå ha hyfsad kontroll på vem som läser.
Jag ska fundera lite till, men är du intresserad i så fall så hojta genom att kommentera nedan.
Nästa vecka börjar vår föräldrautbildning inför adoption, där efter börjar vår resa på riktigt. Jag har funderat, men inte bestäm mig, om jag ska undersöka hur man skapar lösenordsskyddade inlägg, då jag har en känsla av att det skulle kunna vara skönt att vara lite mer öppen i vissa lägen men ändå ha hyfsad kontroll på vem som läser.
Jag ska fundera lite till, men är du intresserad i så fall så hojta genom att kommentera nedan.
onsdag 23 januari 2013
Utflykten
Lördagens utflykt gick till Ikea i grannstaden. Som många andra ofrivilligt barnlösa är det för mig en utmaning att besöka stället. Speciellt den förbaskade barnavdelningen som man oftast är tvungen att passera. Vet inget varuhus där det är så många gravidmagar samtidigt. Skulle kanske vara gekås då...
I vanliga fall fäster jag blicken på något i fjärran och skyndar förbi den hatade avdelningen. Vill inte se alla fina magar. Vill inte låtsas om lyckan hos de som är där för att handla saker till SITT barn. Vill inte erkänna ens för mig själv att jag vet PRECIS vad jag skulle köpa om det var till VÅRT barn vi skulle handla..
Men jag hade bestämt mig. Bestämt mig för att det kommer att komma ett barn till oss också. Till slut. Så det är lika bra att passa på. Låta mig inspireras och drömma mig bort. Jag tog några djupa andetag och vågade mig in bland hyllorna med mjukdjur, raderna av söta barnsängar och in i de uppbyggda små rummen. I hjärtat och tanken var det nu äntligen till vårt barn vi skulle planera. För det kommer att komma. På ett eller annat sätt. Till sist. Ändå.
Och det gör mitt hjärta alldeles varmt av lycka.
- Posted using BlogPress from my iPhone
I vanliga fall fäster jag blicken på något i fjärran och skyndar förbi den hatade avdelningen. Vill inte se alla fina magar. Vill inte låtsas om lyckan hos de som är där för att handla saker till SITT barn. Vill inte erkänna ens för mig själv att jag vet PRECIS vad jag skulle köpa om det var till VÅRT barn vi skulle handla..
Men jag hade bestämt mig. Bestämt mig för att det kommer att komma ett barn till oss också. Till slut. Så det är lika bra att passa på. Låta mig inspireras och drömma mig bort. Jag tog några djupa andetag och vågade mig in bland hyllorna med mjukdjur, raderna av söta barnsängar och in i de uppbyggda små rummen. I hjärtat och tanken var det nu äntligen till vårt barn vi skulle planera. För det kommer att komma. På ett eller annat sätt. Till sist. Ändå.
Och det gör mitt hjärta alldeles varmt av lycka.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 19 januari 2013
Att vara stark när man är svag
Jag har ju kommit igång riktig bra med min träning och Marseille senaste 2 veckorna. Tre pass i veckan på Friskis + yoga och strikt lchf inget fusk. Men efter att ha haft blödningar i tre dagar (är runt äl nu) och igår kom det mer än vanligt ringde jag till Sahlgrenska. Svaret blev att jag skulle avvakta helgen och ringa igen på måndag. Har det inte slutat blöda får jag komma dit på kontroll, risken finns att behandlingen får skjutas upp :-(
Blev så himla less, trött och frustrerad. Skitkropp! Ville bara strunta i allt, gå hem från jobbet, ställa in träningen, spendera resten av dagen i soffan och äta chips och choklad....
Men - det är då det är så svårt att stå emot! Att vara stark när resten jäklas med en. Jag lyckades för en gång skull att stå emot min önskan, jobbade klart, tränade som planerat och häll mig till lchf. Ger mig själv en klapp på axeln!
Nu vill jag ha lite flyt i det här!
I dag ska vi på utflykt, jag ska göra något jag har undvikit i alla dessa år. Men det får bli ett nytt inlägg :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Blev så himla less, trött och frustrerad. Skitkropp! Ville bara strunta i allt, gå hem från jobbet, ställa in träningen, spendera resten av dagen i soffan och äta chips och choklad....
Men - det är då det är så svårt att stå emot! Att vara stark när resten jäklas med en. Jag lyckades för en gång skull att stå emot min önskan, jobbade klart, tränade som planerat och häll mig till lchf. Ger mig själv en klapp på axeln!
Nu vill jag ha lite flyt i det här!
I dag ska vi på utflykt, jag ska göra något jag har undvikit i alla dessa år. Men det får bli ett nytt inlägg :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 16 januari 2013
Blod, svett och....?
Sitter äntligen framför en dator igen, blogga via mobilen eller Ipaden är inte riktigt min grej, jag gillar att ha ett riktigt tangentbord att skriva på.
Har kommit igång riktigt bra den senaste tiden med både kost och träning, så himla skönt! Jag behöver ju gå ner (en hel del) i vikt och har inte haft varken ork, motivation eller lust mentalt att köra efter motgångarna som har varit förra året. Men nu så! Tre pass i veckan + yoga har det blivit. Tillsammans med finaste syster tränar vi skivstång 2 gånger per vecka och ett pass med indoor walking på Friskis och Svettis i staden. Har också kört en kick-start med LCHF, dricker fina gröna drinkar till frukost =) När jag vägde mig i morse kunde jag iaf ana mitt första delmål! Hoppas sååå att jag kan få se dessa fina siffror lysa mot mig på vågen om en vecka när det är dags för vägning igen!
Om en vecka ja... ja då är det dags för att börja med nästa IVF-behandling, börjar spraya den 22 januari. När jag var på apoteket för att hämta ut all medicin fick jag bara mer och mer ångest för varje kartong som packades ner i min påse. Att vi ska in i det här igen - jag är inte ett dugg sugen! Trodde det skulle kännas roligare nu när det är så nära, men det gör det inte, inte än iaf... Det kanske kommer! Tror det beror på att varken jag eller mannen har några större förhoppningar inför behandlingen direkt. =(
Jag går regelbundet, en gång i veckan, till min akupunktör. Och attans vad det kan göra ont i bland! Men sist sa hon att det började bli bättre, så jag hoppas på det. Ska köra några gånger till, fram till en eventuell återföring, blir det nog. Efter det kan jag fortsätta om jag vill, men då sätter hon inga nålar på hormonpunkterna utan endast på de punkter som ska verka lugnande och avslappnande. Men det kostar ju en slant varje gång jag går dit, så jag får se hur jag gör.
Någon som vet förresten - jag ska enligt appen i telefonen ha ägglossning i morgon, de berömda äl-flytningarna har kommit under dagen. Det är inte ovanligt för mig med mindre spottings under dessa dagar, men nu när jag tränade (var ett tufft pass där jag tog ut mig rejält) fick jag en liten stund ont i livmodertrakten och såg sedan när jag var på toa att det kom en ganska så rejäl blödning. Kan det vara något som ska kollas upp tror ni eller bara att jag ansträngde kroppen så pass i samband med ÄL? Blev lite nojig över att det skulle vara en cysta eller ngt från den senaste tidens mf som spökar och som riskerar att ställa till det för behandlingen. Men jag har ju testat minus så det sistnämnda borde väl vara lugnt?? Om någon har en aning, hojta gärna är ni söta!!
Slutligen - om några veckor är det dags för första kursdagen för föräldrautbildningen, som jag längtar!! Är spänd på hur kursen ska vara, kursledaren och de andra paren. Kommer jag att känna igen några, blir det pinsamt eller bara förlösande? Mycket spännande iaf! Såg också på vår adoptionsorganisations hemsida att man anordnar en träff i Jönköping om några veckor, jag hoppas jag kan åka dit för det verkar jätteintressant!
PS - har glömt det här ett par dagar nu, men läs detta hos fina Cecilia! Mycket läsvärt!! Och stort tack till den kloka författarinnan för ett grymt bra blogginlägg <3
Har kommit igång riktigt bra den senaste tiden med både kost och träning, så himla skönt! Jag behöver ju gå ner (en hel del) i vikt och har inte haft varken ork, motivation eller lust mentalt att köra efter motgångarna som har varit förra året. Men nu så! Tre pass i veckan + yoga har det blivit. Tillsammans med finaste syster tränar vi skivstång 2 gånger per vecka och ett pass med indoor walking på Friskis och Svettis i staden. Har också kört en kick-start med LCHF, dricker fina gröna drinkar till frukost =) När jag vägde mig i morse kunde jag iaf ana mitt första delmål! Hoppas sååå att jag kan få se dessa fina siffror lysa mot mig på vågen om en vecka när det är dags för vägning igen!
Om en vecka ja... ja då är det dags för att börja med nästa IVF-behandling, börjar spraya den 22 januari. När jag var på apoteket för att hämta ut all medicin fick jag bara mer och mer ångest för varje kartong som packades ner i min påse. Att vi ska in i det här igen - jag är inte ett dugg sugen! Trodde det skulle kännas roligare nu när det är så nära, men det gör det inte, inte än iaf... Det kanske kommer! Tror det beror på att varken jag eller mannen har några större förhoppningar inför behandlingen direkt. =(
Jag går regelbundet, en gång i veckan, till min akupunktör. Och attans vad det kan göra ont i bland! Men sist sa hon att det började bli bättre, så jag hoppas på det. Ska köra några gånger till, fram till en eventuell återföring, blir det nog. Efter det kan jag fortsätta om jag vill, men då sätter hon inga nålar på hormonpunkterna utan endast på de punkter som ska verka lugnande och avslappnande. Men det kostar ju en slant varje gång jag går dit, så jag får se hur jag gör.
Någon som vet förresten - jag ska enligt appen i telefonen ha ägglossning i morgon, de berömda äl-flytningarna har kommit under dagen. Det är inte ovanligt för mig med mindre spottings under dessa dagar, men nu när jag tränade (var ett tufft pass där jag tog ut mig rejält) fick jag en liten stund ont i livmodertrakten och såg sedan när jag var på toa att det kom en ganska så rejäl blödning. Kan det vara något som ska kollas upp tror ni eller bara att jag ansträngde kroppen så pass i samband med ÄL? Blev lite nojig över att det skulle vara en cysta eller ngt från den senaste tidens mf som spökar och som riskerar att ställa till det för behandlingen. Men jag har ju testat minus så det sistnämnda borde väl vara lugnt?? Om någon har en aning, hojta gärna är ni söta!!
Slutligen - om några veckor är det dags för första kursdagen för föräldrautbildningen, som jag längtar!! Är spänd på hur kursen ska vara, kursledaren och de andra paren. Kommer jag att känna igen några, blir det pinsamt eller bara förlösande? Mycket spännande iaf! Såg också på vår adoptionsorganisations hemsida att man anordnar en träff i Jönköping om några veckor, jag hoppas jag kan åka dit för det verkar jätteintressant!
PS - har glömt det här ett par dagar nu, men läs detta hos fina Cecilia! Mycket läsvärt!! Och stort tack till den kloka författarinnan för ett grymt bra blogginlägg <3
onsdag 2 januari 2013
Jahopp?
Efter två dagar av ömma bröst, lukter och molande i magen tog jag ett nytt CB-test, helt blankt! I bästa fall ett spökstreck, annars blankt. Och i förrgår var det hur tydligt som helst både på CB och det från Testlagret. Märkligt.. Men men, jag är van, nu går vi vidare. Men ingen perfekt uppladdning inför nästa IVF direkt...
Känns skönt att vi har börjat dra i andra trådar, för det känns helt hopplöst att försöka få barn magvägen.
Känns skönt att vi har börjat dra i andra trådar, för det känns helt hopplöst att försöka få barn magvägen.
tisdag 1 januari 2013
Men vad är det här?
För några dagar sedan sa jag till mannen, efter en dag med ett uruselt humör, - om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid.
Noterade för 2 dagar sedan när jag tog av mig BHn att brösten ömmade, vilket de inte brukar göra. Tänkte inte så mkt mer på det, men i går när jag skulle hoppa in i duschen kändes brösten ömma igen när jag tog av mig kläderna. Det är några dagar kvar till BIM, och har sällan ömma bröst innan mens. När jag stog i duschen kände jag att det spände och molade konstigt i livmodertrakten. Bad mannen att kolla om vi hade några graviditetstest kvar, så kunde jag testa och få bort det från tankarna.
Kissade, doppade stickan och efter en minut började det synas något där teststrecket ska vara. Jaja - det är bara för att det är blött tänkte jag. Några minuter senare, när jag kollar igen, ser jag att det är rosa. När 10 minuter hade gått kunde både mannen och jag konstatera att det är rosa, och ganska starkt för att vara så många dagar kvar till BIM. Vi har haft sex 1 gång den här månaden, på "säker period" eftersom vi ville skydda oss till den kommande IFVen....
Så vad är det här? Rester från missfallet förra månaden? Ny graviditet?
Jag vet inte vad jag ska tro faktiskt...
Skickade mannen till apoteket i går för att köpa ett CB, litade inte på att det enda testet jag hade tagit skulle stämma, och även CB visade +.
Har skickat ett meddelande till min läkare och bett honom hjälpa mig med ett ultraljud. Jag är nog inställd på att det är gamla rester från missfallet, men samtidigt är det konstigt, för det var så tidigt (bim +2), blödde som en vanlig mens, inte haft några symptom, tydlig Äl-känningar.... Och så ett ganska starkt plus nu?
I morgon väntar ett första möte med familjerätten inför en kommande adoption, sen kommer föräldrautbildningen. Innan den ska vi göra ett nytt IVF. Och så det här... Behöver jag säga att tankarna snurrar i huvudet just nu?
Även om det skulle vara en ny graviditet (jag har startat med trombyl och progesteron iaf) så känns det inte som om det skulle kunna gå annorlunda än de tidigare sex jag har haft. Och hjärtat och hjärnan är väldigt inställd just nu på adoption, så det känns snurrigt till tusen..
Förvirrat slut på 2012 och ännu mer förvirrad start på 2013! Firade ju förra nyår som nygravid, fick MA bara några dagar senare, i v 8. Kanske ligger det något i luften så här års...
Känner bara att jag vill veta nu, är det rester vill jag att de tas bort så vi kan komma igång med IVF, är det en ny graviditet som ändå ska bli mf vill jag inte att kroppen ska börja strula och IVFen ska bli uppskjuten..
Ja det är inte lätt det här
Noterade för 2 dagar sedan när jag tog av mig BHn att brösten ömmade, vilket de inte brukar göra. Tänkte inte så mkt mer på det, men i går när jag skulle hoppa in i duschen kändes brösten ömma igen när jag tog av mig kläderna. Det är några dagar kvar till BIM, och har sällan ömma bröst innan mens. När jag stog i duschen kände jag att det spände och molade konstigt i livmodertrakten. Bad mannen att kolla om vi hade några graviditetstest kvar, så kunde jag testa och få bort det från tankarna.
Kissade, doppade stickan och efter en minut började det synas något där teststrecket ska vara. Jaja - det är bara för att det är blött tänkte jag. Några minuter senare, när jag kollar igen, ser jag att det är rosa. När 10 minuter hade gått kunde både mannen och jag konstatera att det är rosa, och ganska starkt för att vara så många dagar kvar till BIM. Vi har haft sex 1 gång den här månaden, på "säker period" eftersom vi ville skydda oss till den kommande IFVen....
Så vad är det här? Rester från missfallet förra månaden? Ny graviditet?
Jag vet inte vad jag ska tro faktiskt...
Skickade mannen till apoteket i går för att köpa ett CB, litade inte på att det enda testet jag hade tagit skulle stämma, och även CB visade +.
Har skickat ett meddelande till min läkare och bett honom hjälpa mig med ett ultraljud. Jag är nog inställd på att det är gamla rester från missfallet, men samtidigt är det konstigt, för det var så tidigt (bim +2), blödde som en vanlig mens, inte haft några symptom, tydlig Äl-känningar.... Och så ett ganska starkt plus nu?
I morgon väntar ett första möte med familjerätten inför en kommande adoption, sen kommer föräldrautbildningen. Innan den ska vi göra ett nytt IVF. Och så det här... Behöver jag säga att tankarna snurrar i huvudet just nu?
Även om det skulle vara en ny graviditet (jag har startat med trombyl och progesteron iaf) så känns det inte som om det skulle kunna gå annorlunda än de tidigare sex jag har haft. Och hjärtat och hjärnan är väldigt inställd just nu på adoption, så det känns snurrigt till tusen..
Förvirrat slut på 2012 och ännu mer förvirrad start på 2013! Firade ju förra nyår som nygravid, fick MA bara några dagar senare, i v 8. Kanske ligger det något i luften så här års...
Känner bara att jag vill veta nu, är det rester vill jag att de tas bort så vi kan komma igång med IVF, är det en ny graviditet som ändå ska bli mf vill jag inte att kroppen ska börja strula och IVFen ska bli uppskjuten..
Ja det är inte lätt det här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)