Terapeuting pågår

I går var jag åter hos min psykopatterapeut, var andra besöket. Pratade på om allt möjligt kändes det som, och tiden gick snabbt! Eftersom det kostar en rejäl slant per gång känner jag att jag måste få "valuta för pengarna" så jag har börjat fundera kring vad jag tycker är viktigast att prata om. Kom fram till att det är mina känslor kring en ny graviditet, all oro och ångest, och framför allt den totala skräcken för ytterligare ett missfall! Jag är så otroligt rädd för att OM vi blir gravida igen (borde stå NÄR) och OM det går åt skogen igen (ibland känns det som att det står NÄR här med) så kommer jag rasa totalt, då går det inte att repa mig igen, då blir jag knäpp för all framtid. Det här ska jag nog försöka prata med terapeuten om nästa gång...

När jag försöker beskriva för andra hur det känns låter det så här:
Det är som att jag har hoppat fallskärm 5 gånger från ett flygplan, första gången var entusiasmen över hoppet på topp, men under resans gång upptäckte jag att det inte fanns någon fallskärm i ryggsäcken. Smack sa det i backen när jag kraschade.  Men jag repade mig och läkte, tog planet upp igen och hoppade ytterligare fyra gånger. Varje hopp har slutat lika dant, med en rejäl kraschlandning och en allt längre rehabliteringstid. För varje hopp har entusiasmen minskat betydligt, men hoppat har jag. Nu står jag på backen åter igen, och väntar på planet som ska föra mig upp på flera tusen meters höjd. Tanken är att jag ska hoppa igen, och det kommer jag göra, men den här gången är entusiasmen obefintlig och rädslan över att rehabliteringen inte kommer att lyckas ytterligare en gång börjar växa sig allt starkare..