Terapeut - snack

För ett tag sen var jag ju på första besöket hos psyko(pat)terapeuten, tänkte att jag skulle berätta lite om hur det gick..

Terapeuten har sin verksamhet tillsammans med den privata gyn jag tidigare har besökt ett flertal gånger, och hon är van vid att arbeta med folk med barnlöshetsproblem. Vilket kändes jätteskönt, kunde slänga mig med alla termer jag ville, utan att tänka på att förklara vad IVF, skrapning, MA mm betydde, utan bara prata på. Första besöket var mer ett tillfälle för oss att träffas, och för att hon skulle få en bild av mig och min situation, så vi hann väl inte med så mycket terapeutande direkt. Men - hon tyckte att jag hade gjort ett väl bra jobb med att komma vidare, att acceptera barnlösheten och försöka se att ett liv utan barn också kan vara ett gott alternativ... Hmm, hon har säkert rätt i det här, men det har ju precis börjat göra lite mindre ont nu när jag tänker så här. Så - hemläxa är att väcka liv i alla drömmar och planer om småbarnsfamilj, att våga se mannen och mig med gravidmage, barnvagn, bebis i famnen. Våga spana på barnvagnar och bebiskläder, våga tänka att så DÄR ska vi också ha det, våga öppna hjärtat igen för all längtan. Och våga vara arg och acceptera känslan av orättvisan.

Det ni! Frågan är bara hur jag ska göra för att våga känna allt det här igen, rent praktiskt, när jag så prydligt har stoppat ner allt på sin plats i en stor kista, och ordenligt låst och kastat bort nyckeln.. Måste våga öppna kistan igen och sakta plocka upp drömmarna och hoppet igen.. Jaha... Nästa besök är om cirka 2 veckor igen.