Vågar man inte fråga får man inga svar.....

Har en praktikant på jobbet just nu, som jag redan från start antagit var adopterad. Då jag går runt med adoptionstankar antar jag att jag har tentaklerna ute... Men, vill inte fråga något, känns lite privat. På lunchen idag km vi in på resor mm, och självmant började hon berätta. Så jag oh tillfället i akt, när vi senare var ensamma, och frågade om jag fick ställa lite frågor till henne om just adoption. Samt att hon absolut inte behövde berätta om hon inte ville. Kanske ska tillägga att praktikanten är vuxen, så ingen tror att jag pressar en 15-åring på svar! ;) Vi hade ett bra samtal, och efter det känner jag mig trygg i att adoption kommer vara ett fint sätt att bli förälder på, samt att det inte behöver vara givet att adopterade barn blir retade eller utsatta för rasism... Känns hoppfullt! Är glad över att jag vågade fråga :-)