En enorm besvikelse

Så kom då fredagen, ruvardag 10. Många långa dagar, en hel vecka faktiskt, innan det var dags att testa. Det började med ytterligare ett av många besök till toan på jobbet, bara för att kolla att blodet inte kommit. Plötsligt var det där, en liten brun flytning. Illamåendet välde över mig, gråt och panik. Fan fan fan!

Ringde mannen, sa bara kort att du får hämta mig på jobbet, jag blöder. Meddelade några kollegor att jag går hem, nu! 2 av dem visste om vår behandling, de fick också veta anledningen till att jag gick hem. Stenansikte på när jag gick genom den långa korridoren på väg mot räddningen på utsidan jobbet, inte börja gråta innan jag är ute..

Ringde Sahlgrenska, berättade vad som hänt och fick svaret att det kan vara vilket som.. Grät som ett barn i bilen på vägen hem, tog ett gravtest - negativt. Grät grät grät hela eftermiddagen. Smärtan i hjärtat var enorm, besvikelsen ännu större. Mycket mycket mycket större än vad hoppet någonsin var inför behandlingen. Konstigt att smärtan och besvikelsen kunde bli så stor då...

Den lilla strimma av hopp jag hade att det kanske kanske kunde finnas en chans ändå sköljdes bort av blodet som kom på natten.

Lördagen spenderades med tröstshopping. En resa till Gekås hade varit inplanerad sedan innan, envisheten i mig sa att en misslyckad behandling inte skulle få ändra på dessa planer. Klokt av oss att åka just dit, där det vimlar av gravida och småbarn...

Storgrät i bilen hem. Tog ett nytt test, för säkerhets skull på söndag morgon, negativt. Då slutade jag med progesterongelen.

Ringde kliniken igen i måndags morse för att meddela resultatet. Kylan i min röst förvånade mig när jag berättade om misslyckandet för sköterskan, som om det gällde någon helt annan, något helt annat.

Vi har en liten stjärna i frysen. Den är oss dyrbar och kär. Om allt går väl kan vi få den tillbaka om några veckor. Kliniken vill att jag har en normal cykel först, sen kan man göra återföringen. Om embryot klarar upptiningen...

Kära gode Någon, gör så att den klarar upptiningen.....