* *

Efter några riktigt långa dagar, där jag inte lämnat mobilen längre bort än en armslängd, kunde jag till slut, när kl var 12 idag, konstatera att det nog skulle bli ett återförande ändå. Kliniken hade inte ringt, de hade ett embryo till oss!

Det visade sig att av 5 utplockade ägg hade 3 befruktats och delats till perfekta små embryon. Läkarna var helt tossiga, fnissiga och knasiga, över att de hade blivit så fina, och var lite osäkra på om de verkligen skulle stoppa tillbaka två eller inte... Det slutade med 2 till oss, små stjärnor som nu vilar i min livmoder, och en till frysen. Det är bättre än jag någonsin hade hoppats på!

Så, nu är det många långa dagar kvar fram till TD. Under tiden vet jag inte riktigt vad jag ska göra, utom att ta mina mediciner och försöka att vara så lugn och harmonisk det bara går. Yoga i morgon =)

Samtidigt känner jag mig lugn och lättad. Det finns inget jag kan göra längre, jag kan inte påverka utgången av det här. Inga samtal att ringa, inga läkare att övertyga, inga tider att passa, inga blodprov att lämna.. Det är inte upp till mig längre....