På jobbet har vi rummen i en lång korridor, jag sitter längst in, så måste gå förbi alla rum på vägen dit. Har en nära vän som kollega, fina omtänksamma vännen. Varje dag frågar hon, när jag kommer på morgonen, hur mår du, hur är det?
Orkar inte längre svara ett glatt BRA! Hon vet vad vi går igenom.
Orkar inte heller längre svara ett, nja, det är inget vidare.. Då får jag följdfrågor, och jag börjar min arbetsdag med att känna efter, och känna sorgen och hopplösheten.
Så vad gör jag? Jag löser det på ett jättebra sätt - rusar nu förbi fina kollegans rum med ett kort hej, för att hon inte ska hinna fråga hur jag mår... Bra?? Tror inte det, hon tror nog att jag är sur på henne. Mannen tyckte att jag skulle säga som det var till henne, att jag är jätteglad över att hon bryr sig om mig, och över att hon frågar hur det är, men att jag just nu har det jobbigt och att jag därför inte orkar att hon frågar varje dag, för jag vet inte längre vad jag ska säga..
Hur gör ni med sådana frågor? Jag menar, de flesta som man får frågan "Hur mår du/Hur är läget?" förväntar ju sig ett övertygande "jo då bara fint!" som svar. Inte ett - "jag mår dåligt och sitter och gråter i soffan på kvällen, framför datorn på jobbet, vid ratten i bilen...." Känner mig som en lögnare, men så kan man ju inte svara?! Men är rätt säker på att det lyser falskt om mitt "Jo då bara fint!" -svar....
Ingen aning. Jag är också en sån "det är bara bra" svarare oavsett... När folk (bekanta) undrade om inte vi skulle skaffa barn svarade jag aldrig nånsin att vi försökt såå många år utan sa att man mest blev avskräckt av andras barn. Funkade klockrent eftersom de slutade tjata då. Men man kanske inte alltid VILL tala om för andra hur man mår och känner och att varje graviditetsbesked från andra får en att gråta floder...
SvaraRaderaFast jag tror lite som din sambo. Säg som det är till din vän. Att du uppskattar att hon bryr sig men att du inte orkar med frågan varenda dag. Hon gör det ju säkert inte för att vara taskig utan för att hon uppriktigt bryr sig. Då slipper ju både du och hon bli ledsna pga hur den andra beter sig!
Kram
Tack för din kommentar!! Ja, jag tror jag ska prata med kollegan i veckan, vill inte att det ska bli några konstiga missförstånd..
RaderaBra svar du har på frågorna förresten =)
KRAM
Jag tycker som din sambo. Om du känner att du klarar av det så tycker jag att du ska säga sanningen till din vän. Hon känner säkert på sig att du döljer något när du svarar att det är okej och därför fortsätter hon att fråga varje dag. Jag tror att ni båda skulle få ut något av att du är ärlig. Du slipper få frågan slängd i ansiktet varje dag och hon skulle nog uppskatta att få höra sanningen för hon vill ju garanterat inte såra dig i onödan vilket hon just nu gör omedvetet.
SvaraRaderaHon förstår nog hur du känner om du förklarar så som du beskrev.
Kramar!
Tack för din kommentar, ska försöka prata med kollegan i veckan.. Hon vet ju vår historia och det misslyckade IVF-försöket, så hon har kanske redan fattat. Men för att undvika onödiga missförstånd..
RaderaKRAM
....och jag som helt ny läsare vill fråga massa om eran historia =) Men får istället läsa bakåt kanske.
SvaraRaderaHar 6 ma/missfall bakom mig så när jag läste om era 5 så vill jag läsa mer.
Välkommen! =) Jag beklagar dina missfall, ingen borde behöva gå igenom det här!
RaderaFråga på bara, men du får självklart läsa bakåt med ;-)
Hej! Vad roligt att du hittade till min blogg - tack för kommentaren :-)
SvaraRaderaJag hade nog satt mig ner och pratat med henne och berättat att jag uppskattar jättemycket att hon finns där för mig och att det skulle underlätta för mig om jag fick komma själv och berätta när det finns något ATT berätta. För det är så skönt att ha en bebisfri
Äsch... Telefonen hakade sig!
SvaraRaderaBebisfri ZON skulle det stå!!
För då slipper du jobbiga situationer på jobbet...
Kram
Tack själv! Ja det där med bebisfri zon var bra, snor den! ;) har inte hunnit prata med kollegan än, men får nog bli snart...
RaderaKram