När man tror att det är över....

Var ledsen i fredags, samma dag som vi fick avbryta Ivf'en. Mannen tröstade mig när jag grät. Helgen löpte på som vanligt, tillsammans med barverkstads-sex.... I fredags, en vecka hade vått sen beskedet o jag trodde allt var lugnt... Då grät jag en timma på jobbet. I lördags stortöt jag här hemma. Behövde få det ur mig, blev förvånad över att det fanns kvar.... Dessutom har dom mindre trevliga effekterna av progesteronet börjat ge sig till känna.... Mindre kul!