Pratade med vår IVF-läkare härom dagen, om att vi fått ytterligare ett mf. Frågade om det påverkade något, om hon skulle ändra något i vår medicinering. Nej, det påverkade inte, men vi skulle inte göra oss för stora förhoppningar tyckte hon. Tack för den liksom.. Känns ju så där att gå in i en IVF med allt vad det innebär och få höra det. Men, vår doktor LB tycker att en IVF ändå har en vits, då man väljer ut de bästa äggen och de bästa embryona och sätter in. Så, försöker fokusera på det, och håller tummarna för många och bra ägg!
Var också hos vår andra läkare idag, doktor A. Jag ville veta hur han såg på det här, fanns det något vi kunde göra. Tyvärr, var det väntade svaret. Läkarkåren vet inte så mycket, kunskapshålen kring upprepade missfall är både många och stora. Stora svarta hål.. Han trodde iaf inte på kortison och liknande, utan tyckte att försök igen, ge inte upp, håll tummarna. Hitta hopp och stryka i din religon (som jag inte har någon). Överväg alternativ (adoption). Och ta trombyl tidigare än vecka 6.
Gick därifrån som i en dimma, grät hos doktorn, grät på toaletten, grät i bilen. Åkte till ICA och gav mitt frosseri i skräpmat fritt spelrum. Dagen spenderades i soffan ätande massa skräp... Mår jag bättre av det? Nej! Nu får det räcka, i morgon är det jobb, i morgon ser vi framåt igen, fokus på IVF och på att må så bra som möjligt tills dess, både själsligt och kroppsligt. Yoga, promenader, träning, bra mat och näring för själen. Fokusera på kärleken och lyckan. Satsa på förhållandet, försöka göra roliga saker tillsammans. Och fundera på att gå och prata med en psykolog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar