Genom mina undersökningar om överläkarens forskning hade jag fått veta att blodprover skulle tas, och dessa skulle tas i rätt läge i menscykeln, gärna strax efter mens.. Eftersom jag inte hade den minsta lust att vänta ytterligare en månad på att ta testerna, och jag fortfarande inte hade hört något från överläkaren, bestämde jag mig för att försöka få tag i honom...
Ringde hans avdelning, fick prata med en kvinna som satt på helt fel jobb.. Blev såå surt avvisad att jag började storgråta i telefonen, där och då, på jobbet.. Alltså, jobbar man på kvinnokliniken borde man väl dels vara van att prata med oroliga människor, dels ha ett visst intresse av att hjälpa folk?!
Det jag fick ut utav samtalet, förutom känslan av att jag ringde och störde i något mycket viktigare, var en telefontid med överläkaren om en och en halv vecka. Inget svar på om brevet från vår gyn kommit fram, ingen information på när proverna ska tas, inget annat än tårar och ledset hjärta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar