söndag 10 oktober 2010

När vi väl hade bestämt oss

Efter vårt första missfall var vi båda eniga om att vi ville försöka igen. Sambon var nu säker på att han ville bli pappa, nu när han hade fått känna på sina egna känslor över det som inträffat.. Så vi började försöka, räkna menscyklar, ÄL, BIM... Köpte ägglossningstester.. Bisolvon skulle va jättebra, storpack inhandlades på apoteket, kassörskan såg lite undrande ut när jag bad att få den största förpackningen, flera hundra tabletter.. Hjälpte inte. Fick tips om bidrottninggelé - köpte för dyra pengar, en kapsel om dagen innan frukost. Vid första äl kändes det rejält i magen, hoppet steg, detta måste ju va bra! Men nepp, inget plus den här gången. Köpte rosenrot och tvingar även i sambon detta.. Några "metoder" senare - kan konstatera att jag plussat både med rosenrot och utan, så det har nog ingen större betydelse. Men testa gärna, många som har plussat när de äter rosenrot.

Månaderna gick, i april fick vi vårt andra plus! Äntligen!! Men den där första, något naiva glädjen, som fanns där i augusti, hölls i schack. Vi visste ju båda hur det kunde sluta. Jag började så klart blöda, lite ibland, inget ibland, rött kändes hopplöst, brunt lite mer lovande.. Samtidigt kände jag en hel del symptom, lukter, trötthet, irritation framför allt, ilsk som en tokig tjur över saker som annars inte brukade beröra mig. Och stora fina plus på gravtestet. Unnade mig till och med ett "fin-test" Clearblues digitala, och fick "GRAVID 2-3 v" =D

Men blodet höll i sig, hjärtat åkte berg och dalbana. Fasade över nästa toabesök, hur skulle det se ut då? Till slut ringde jag gyn, hade börjat gå till en privatläkare. Fick en tid några dagar framöver för koll. Dagen innan mitt bokade besök började jag få ont i ryggen, tankar på utomkveds dök upp i huvudet. (Lätt släng av hypokondri!!) så jag ringde den vanliga barnmorskan för att rådfråga. Skulle jag inte ha gjort, då jag tydligen störde ofantligt i hennes mkt viktiga andra arbetsuppgifter! Fick till svar att de inte kunde göra något, är det missfall så är det. Jo, svarade jag, det förstår jag, men jag är orolig för utomkveds, och vill inte riskera mina äggledare.. Du får återkomma om 6 veckor om du fortfarande har ont och blöder, var svaret... Tack för inget, tänkte jag...

Dagen för det inbokade besöket hos privat-gyn kom, nervöst tog jag ett nytt gravtest på morgonen. Fint plus lyste på testet. Men ändå - oron fanns där, kände att mina symptom försvann, det luktade inte längre sopor på stan, och magen kändes tom på något konstigt sätt.. Där och då visste jag, det var över.. =(

Besöket hos läkaren bekräftade bara vad jag redan visste, ytterligare ett missfall...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar