måndag 11 oktober 2010

Sommarvila

Efter vårt tredje missfall bestämde vi oss för att "bara vara" ett tag. Höll visserligen koll på ägglossningen och försökte pricka in den så gott det gick, men också att hitta annat i livet. Under försommaren hade hela mitt liv tagits över av våra misslyckade försök att få barn. Jag ville ingenting, hade inte lust till något, allting överskuggades av att vi inte fick barn! Deppighet och nedstämdhet varvat med frustation och panikångestattacker.. Det blev för mycket!

Efter en kväll med ett jobbigt men bra samtal mellan sambon och mig bestämde vi oss för att vi (läs jag!) måste hitta annat i livet med. Göra saker vi tycker är kul, måna om varandra. Vi bestämde oss för att vi inte vill riskera vår relation, och att det var viktigt att behålla den partner man ville skaffa barn med! =) Skönt att prata, skönt att landa och ännu skönare att börja se glädje i andra delar i livet också!

Sedan dess har det gått i vågor, men jag påminner mig ständigt om att det finns andra saker i livet som är bra, trots frånvaron av barn. Men klart är att när mensen envisas med att komma varje månad, då rasar mitt liv för en stund. Fritt fall ner i det djupa svarta schakt som öppnas när de första bloddropparna visar sig... Men tiden har lärt mig att det är som jobbigast en dag eller två, då får jag vara ledsen, tillbringa kvällen i soffan med att tycka synd om mig själv. Men redan efter någon dag börjar man längta efter att mensen ska ta slut, att ägglossningen snart ska vara här så att vi kan försöka igen! Jag håller på att lära mig att leva med detta...

4 kommentarer:

  1. Jag tycker verkligen synd om er. Jag har själv aldrig fått missfall men känner igen mig i det där med hur sjukt jobbigt det är att mensen kommer varje månad. För mig och mitt ex tog det ganska precis 12 försök innan våran älskade dotter landade i min mage. Ge inte upp hoppet! Jag ska hålla en extra tumme för er.
    kram

    SvaraRadera
  2. Min kära, söta systeryster! Har precis läst igenom din nya, fina blogg och jag känner igen mig i så himla mycket du skriver!!! Fast vi pratar jättemycket om det så blir det så mycket tydligare att läsa om dina känslor och tankar här. Jag önskar så in i norden att vi båda två kan lyckas få våra plus NU, och att det går vägen för oss båda så vi får våra söta små bebisar som vi drömt om så länge! Det MÅSTE vara vår tur NU!!!
    Älskar dej min fina syster!
    Kram på dej <3

    SvaraRadera
  3. Weronica - tack snälla för din fina kommentar!

    SvaraRadera
  4. Syster - det är så skönt att ha dig som sällskap på den här resan! Även om jag önskade att du inte hade behövt det här..

    Love U

    SvaraRadera