Så var det över då..

Vul i torsdags gick inget vidare.. Vi kunde ganska snart se att den inte hade vuxit, läkaren meddelade att den t o m hade krympt något sen förra veckans vul. Inga hjärtslag, utan istället ett MA...

Har inga ord för att beskriva hur detta känns! Orättvist, otroligt, tomhet... Ett tag ville jag bara gå ut i skogen och lägga mig under en sten.

Det känns så jäkla orättvist! Som vi har kämpat under de här 2 åren, varje månad, varje äl... Ätit olika mediciner, mått illa, svettats, frusit, humörsvängningar... Och så äntligen ett plus! Och sen är det över...

Fick välja "metod" för att ta bort det själv. Antingen låta kroppen sköta det (NEJ!! Vill inte gå och vänta på att börja blöda!), medicinsk (aj aj, o läskigt att se vad som kommer ut!) eller kirurgiskt (nervöst, har aldrig blivit sövd...). Valde det sistnämnda, skrapning är bokad till på tisdag..

Både jag och sambon har varit hemma från jobbet sen beskedet i torsdags. Jag har informerat min chef att jag kommer som tidigast på onsdag, men som det känns nu är jag nog hemma hela nästa vecka. Känner mig lite som en fuskare då jag ju inte är "sjuk", men jag vet inte hur jag kommer må efter tisdagen. O som det är nu krävs inte mycket för att jag ska börja storgråta, o det är nog skonsammast för alla parter på jobbet att jag blir lite stabil innan jag kommer tillbaka..

Vi har ju fått en remiss till IVF sen tidigare, skulle egentligen ha vårt startsamtal dagen efer skrapningen. Ringde och pratade med dom i fredags, och fick en ny tid till veckan därpå. Känns skönt!

Känner mig inte alls redo för att starta en IVF-behandling ännu. Men som tur är brukar det ta några månader innan dess att man får börja spraya, så då är jag nog på banan igen.

Vår läkare på sjukhuset, Lennart Blomqvist, har lovat oss ytterligare hjälp vid nästa graviditet, trombyl och progestereon. Alltså inte ingå i studien, och där med riskera att få sockerpiller istället för trombylen, samt att få progesteron, min andra läkare ville ju inte ge mig det då han inte trodde på det.. Ska få högre doser då, känns skönt!

Det känns lite trist, att man har tur eller otur när man kommer till en fertilitetsläkare. Du får det denne tror på, slumpen avgör helt enkelt.

Så, håll tummarna för oss på tisdag är ni söta!

Upp och ner, ner och upp, och ner igen...

En berg- och dalbana har de senaste veckorna varit! I torsdags var det dags för ett besök hos läkaren på sjukhuset igen, nytt Vul. Embryot mättes till 6 mm, dock tyckte inte dr att han kunde se om det fanns hjärtljud eller ej. Mötet kändes mer pessimistiskt än tidigare.. =( Pratades till och med om att det finns tabletter jag kan få ta om det inte ser bra ut som ska göra att det "försvinner"....

Fick lämna nytt blodprov för koll av HCG, om det hade planat ut eller sjunkit var det ett mf... Ytterligare en låååååång fredag, telefonen ringde kvart över sex på kvällen.. HCG hade stigit från 13 000 till 19 000, så det finns aktivitet iaf! Stigningen var från fredagen förra veckan till torsdagen denna veckan. Nytt VUL inbokat på torsdag, då hoppas jag verkligen att allt ser bra ut och att vi får se hjärtat slå!!!!

Vill så gärna att det här ska gå vägen!!

Något litet fastnade på bild =)

Gjorde vul i dag hos min "privat-doktor". Vågade först inte kolla på bildskärmen alls, men tog sedan mod till mig. Var så inställd på att vi skulle få ett negativt besked! Men vi kunde se något, mer än vad vi sett tidigare. Kunde se en gulesäck och ett embryo, eventuellt även ett hjärtljud (ett pulserande sa läkaren). Däremot är den inte så "gammal" som vi trott om man går på senaste mensen, men jag vet att jag hade ganska sen äl den månaden så det kan stämma. Läkaren trodde att vi istället var i vecka sex.

Nytt besök hos min överläkare på sjukhuset i morgon em, nyttt vul. Ska bli spännande att se vad han säger, om han också tycker att den har växt, han har ju sett vad vi har sett tidigare. Jag hoppas att det ser bra ut i morgon och att vi  kan få tabletterna då! O kanske kanske kan se ett tydligt hjärtljud!

Hoppas såå att detta kan gå vägen nu!

Nytt Vul i morgon, håll tummarna!!

Har ett vul inbokat hos min gynekolog i morgon. Har funderat på om jag skulle boka av det, då vi inte sett så mycket tidigare. Men så tänkte jag att de kanske har en supermaskin och kan se sånt som man inte kunnat se på sjukhuset! Dessutom är det skönare att kunna få ett besked i morgon än att vänta ytterligare en dag!

Så, nu hopppas hoppas hoppas jag att vi får se vår skatt i morgon, gärna ett hjärta som slår också, och att allt ser bra ut!!

Håll gärna en tumme eller två för oss i morgon är ni söta!!

En låååång fredag!

På fredagsmorgonen var jag tidigt på sjukhuset för att lämna ett nytt blodprov, som kunde jämföras med onsdagens. Läkaren hade sagt att han skulle ringa på em. Direkt efter det att jag lämnat provet började den långa väntan... Kan säga att det inte blev mycket gjort på jobbet den dagen. Åkte hem strax efter fyra, då orkade jag inte vara kvar längre. Tiden gick, tick, tack.. Vid halv fem hade jag skickat ett sms till läkarens speciella mobil han har för oss i studien, tänkte att han kanske går hem tidigt på fredagen, men inget svar. Klockan halv 7 ringde så äntligen telefonen, då hade jag nästan gett upp!

Så, vad blev då resultatet? Hcg hade stigit med ca 3000 på två dagar. Läkaren sa att han gärna hade sett att det stigit mer, men att nivåökningen kan plana ut en bit in i graviditeten. Så, han kunde varken säga bu eller bä.

Behöver jag säga att jag mådde uselt hela fredagen fram tills dess att läkaren ringde? Av någon anledning blev jag ändå lugnare när jag pratat med honom, trots att vi inte fått något besked. Det är som det är, jag kan inte göra något åt det. Ny tid hos läkaren på torsdag. Har ett vul inbokat sen tidigare på onsdag, hoppas hoppas!!

Jobbig väntan!

Gårdagens besök på sjukhuset gick så där. Hade först en träff med en psykolog (eller kurator?) om min oro för att det här ska gå fel. Gav inte så mycket annat än 2 övningar, en att andas i fyrkant och en om att hantera tankar. Har bokat in ytterligare 3 träffar med henne, kanske kan de ge något mer.

Sen väntade det nervösa besöket hos doktorn. Denna gång kollade han ännu längre med vul. Jag andades i fyrkant och bad till högre makter. Men, fortfarande kan han inte se något tydligt foster i hinnsäcken! Blev sååå besviken. Det sliter att leva i ovisshet. Men hinnsäcken såg bra ut och livmodertappen var stängd, så inget som tydde på missfall enligt läkaren. Frågade om det kunde vara en tom hinnsäck utan foster, men det brukade tydligen inte se ut så..

Så, fortfarande vet vi ingenting. Fick lämna blod för att kolla hcg. Ska tillbaka för att lämna i morgon igen, sen ska läkaren ringa på em och lämna besked om hur det ser ut...

Snälla snälla snälla, låt det här gå vägen!!

Nervös!!

Jag är såååå nervös inför besöket hos dr i morgon!!! Hoppas så att vi får se en liten böna i hinnsäcken då, o att allt stämmer med åldern. Om det inte ser bra ut vet jag inte vart jag tar vägen....

Så, i morgon kl 12 är det dags. Andas in... Andas uuuuut......

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vul

I dag hade vi tid hos doktorn som genomför missfallsstudien. Kl 11 skulle vi vara där. Åh, var kräkfärdig av nervositet. När vi fick komma in till honom pratade vi lite kort, sen var det dags för undersökning. Han tog en evighet på sig med ul-staven! Tick tack, tick tack, jag stirrade i taket och bad till högre makter om att det skulle se bra ut....

Efter flera långa evigheter sa han äntligen något. Då var jag gråtfärdig

Han, och vi, kunde se en hinnsäck lagom stor efter åldern, dock var det svårt att se om det var något i eller ej. Vi var där någon dag för tidigt, trodde han. I nederkanten av hinnsäcken kunde han ev skymta en gulesäck, men inte helt säkert. Så, nytt besök på onsdag...

Livet på paus ytterligare ett par dagar...

Men, av det han kunde se var allt positivt..

Håll tummarna!

Dagarna går

, 8 dagar sen jag testade plus har gått. Har hunnit testa massa gånger mer, med alla möjliga test. I snitt 2 gånger per dag! Finns nog ett ord för det här - testomani!

Ren njutning är det iaf att se att testen hat blivit starkare o starkare. Igår blev det ett lyx-test, ett cb digitalt. Har svårt att ta till mig resultatet, men ordet GRAVID lyste mot mig i displayen!

Så var det det här med symptom, eller snarare bristen på dom.. Oroar mig över det! Men, pratat med några vänner som nyss fått barn, de hade inte heller några symptom så här tidigt.

Så, andas in.... Allt är heeeelt normaaalt..... Andas ut....

En dag i taget. Peppar peppar inget blod ännu, men det är långt kvar till söndag...

Håll tummarna!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om en vecka...

...har vi vårt första besök hos doktorn, hoppas hoppas hoppas att vi kan få så vår lilla stjärna i magen då! Jag hoppas att jag inte börjar blöda, jag hoppas att den lever och utvecklas precis som den ska! De senaste dagarna har graviditetsbeskedet så smått börjat landa lite i vårt medvetande. Jag kan fortfarande inte säga orden "jag är g****d", men det kommer väl.. Är såå rädd att även den här graviditeten ska sluta olyckligt! Är rädd att jag inte kommer kunna hämta mig från det isåfall.

Samtidigt varvar jag oron med att surfa på nätet om mammakläder, barnvagn och spjälsäng... Knäppt!

Så var det ju det här med symptom då.. Ska tydligen vara i v 6 idag, har inte riktigt fattat hur man räknar än. Känner inget särskilt, mår bra, sover bra, inte trött, mår inte illa och inga ömma bröst.. Googlade en del på detta tidigare och fick upp hoppet lite om att inga symptom inte behöver betyda det samma som att det inte ska gå vägen.

När vi har väntat på plusset i 1,5 års tid känns det som en otrolig gåva, som jag vill göra allt för att kunna få behålla. Men jag vet att det inte är så mycket jag kan göra....