Ja, det har hänt lite sen sist iallafall...
Jag pratade med min ena läkare, LB, som iaf lovade att vi skulle ta en diskussion om fragmin vid nästa plus, något annat kunde han tyvärr inte erbjuda... Han hade ingen erfarenhet av prednisolon - och när jag googlade lite på det tycker jag att biverkningarna verkar ruskigt läskiga bara för att testa...
Besökte min gyn - vilket var riktigt jobbigt. Han kunde inte göra något mer för oss, vilket han var övertydlig med.... Utan rådde oss att ställa in oss på att förbli barnlösa... Jag blev förbannad och sa ifrån - det ska vi inte alls, vi ska ha barn, sen om det inte blir biologiska, men det är en annan sak. Läkaren var inte villig att hjälpa mig att testa andra mediciner, men han skulle kolla lite med de som arbetar med fragmin/innohep och återkomma till mig. Orden var tunga att höra, även om jag har tänkt dom själv många gånger, och det var nog på ett sätt önskade att få höra från en läkare med... Men tungt, riktigt jobbigt och jag grät... Han tyckte att vi skulle göra vårt IVF vi har inplanerat, och blev glad över att vi har anmält oss till föräldrautbildningen...
Akupunktur - första försöket är klart, ska dit igen i mellandagarna. Gjorde inte särskilt ont men fick många nålar...
Har också beställt mina ivf-mediciner så de bör komma inom kort, skönt att ha det avklarat.
Har pratat, pratat och pratat med mannen, mina föräldrar, min syster och hans mamma. Kännt dom lite på pulsen om en eventuell adoption. Jag hade inte trott att de skulle ha några invändningar, men skönt att få det bekräftat. Inte för att det hade påverkat vårt beslut, men skönt att inte behöva ta en konflikt om det...
Har pratat med min psykolog - bland annat framkom det hur jag upplever en skuld över att inte kunna "ge" mina föräldrar och svärföräldrar ett biologiskt genetiskt barnbarn.. Inga tankar som jag var medveten om att jag hade - men jag kände nästan att jag behövde be om ursäkt till dom och till mina läkare över att jag nu är sugen på att ge upp bioförsöken... =( Skönt att få prata med psykologen om det!
Jag har också pratat med vår organisation vid några tillfällen, och vi har hittat ett land som vi är väldigt intresserade av!! Vi kan ju såklart inte bestämma något i nuläget, innan vi har något klart alls, men kul att börja fundera och drömma lite.
Så - det rullar på, och jag avslutar det här inlägget med den stora klokskapen jag konstaterade vid mitt besök hos psykologen - vi är precis där vi ska vara nu!
Så skönt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar