Se min smärta, snälla!

Fikade med min fina o väldigt gravida vän idag. Jättemysigt! Men, försökte förklara Ivf-processen, känslorna o oron kring den. Får till svar att jag ska slappna av o vara mig själv... Försöker igen, säger att det inte bara är att hem o ligga igen, som man kan göra när man försöker få hemmagjorda barn. Det är en lång process innan ett nytt försök. Vet inte om det gick hem.. Pratade också med min vän om en annan gemensam vän. Denna beter sig som om den stora gröna elefanten stod i rummet, ni vet... Jag känner att hon inte ser mig, min smärta och rädsla. Kanske vågar hon inte säga något, även hon är höggravid... Kanske ska jag prata med henne, kanske inte. Vi får se....