Frågor?

Ok, vi gör ett test... Inspirerad av en annan bloggerska, tänkte jag se om det är någon som läser det här som vill passa på att ställa några frågor till mig? Jag har ingen aning om vilka eller hur många ni är, kanske ingen alls... Men jag ser ju på statistiken att det finns läsare, jättekul! Så HELT omöjligt att få någon fråga borde det väl inte va? ;)

Se min smärta, snälla!

Fikade med min fina o väldigt gravida vän idag. Jättemysigt! Men, försökte förklara Ivf-processen, känslorna o oron kring den. Får till svar att jag ska slappna av o vara mig själv... Försöker igen, säger att det inte bara är att hem o ligga igen, som man kan göra när man försöker få hemmagjorda barn. Det är en lång process innan ett nytt försök. Vet inte om det gick hem.. Pratade också med min vän om en annan gemensam vän. Denna beter sig som om den stora gröna elefanten stod i rummet, ni vet... Jag känner att hon inte ser mig, min smärta och rädsla. Kanske vågar hon inte säga något, även hon är höggravid... Kanske ska jag prata med henne, kanske inte. Vi får se....

Ett besök i helvetet

Skulle köpa present till vännens ettåring idag, vilket innebar många besök i olika affärer för barngrejer. Efter att ha letat i några butiker som kändes relativt "säkra" utan att hitta vas jag letade efter gav jag upp.

Jag bet ihop, samlade allt mod jag kunde o styrde stegen mot helvetet. Lejonkulan. Getingbot. Fiendeland.Kalla det vad du vill.

Mot Barnvagncentralen!

Tusan vad jobbigt det var, o så ont det gjorde! Men det gick. Hittade presenter, höll upp dörrar för massor av föräldrar med barnvagn, gravidmagar mm. Bet ihop, betalade o såg glad ut. Som final tvingade jag mig själv med att gå ett varv i butiken o kika på alla vagnar. Ett mantra per barnvagn: en sån ska jag ha när vi får barn, eller en sån... Upprepa upprepa upprepa mantrat tills det blir en sanning; Vi ska ha barn. Vi ska ha barn. Vi ska ha barn.

Knäpp?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skötsam dam

Mensen, den första efter våra 2 ma, kom som planerat, men otippad höll den bara i sig några dagar, blödde inte mycket alls, och viktigast - inget ont!! Jag jublar! Kanske var det slumpen, kanske en effekt av all zonterapi och homeopatmedicin, men det får gärna vara så här! Men jag har ju inte tänkt att ha så många mensar till, för jag ska ju bli gravid i april!

Tänker positivt, jobbar på det iaf. Det SKA gå, först ändra tankemönser, DET kan jag ju iallfall påverka. =)

Final hos zonterapeuten

Idag var jag hos zonterapeuten igen, har gått en gång per vecka sen mitt senaste ma. Alltid lika trevlig, o de sista gångerna har det inte gjort ont alls. Men den här gången bokade vi ingen ny tid, då jag är "klar" hos henne nu. Så, framöver gäller det att komma ihåg att tänka positivt, fokusera på det jag VILL ha, inte det jag INTE vill ha. Inte se vårt första Ivf som ett försök, utan helhjärtat gå in för att tro att de ska gå bra, den här gången SKA det bli bebis! Så, fokus på det jag vill ha, då lägger jag mer energi på det o mindre på det negativa.

Så var det dags

Igår kom mensen, skönt att den kom som vanligt o inte började krångla. Så jag fick äntligen ringa till Ivf-kliniken på SU, och set planerade ÄP v 17 ska stämma bra i tid :)

Ska ringa dom igen när nästa mens kommer, då ska jag få besked om när jag ska börja med hormonerna. Fick också veta att jag måste beställa medicinerna i god tid innan, då de sällan finns hemma.

Märkligt att bli glad över mensen, brukar ju kännas helt tvärt om!

Kändes också som om Ivf blev mer verkligt nu, o jag börjar se fram mot vårt försök.. Men oroar mig lite för biverkningarna av hormonerna...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så många vi är!

De senaste dagarna har jag surfat runt på bloggar, som på olika sätt handlar om barnlöshet. Barnlängtan - som singel eller i en relation, insemination, ÄD, spermiedonation, IVF, hormonella hjälpmedel, adoption, missfall, längtan och stor stor kärlek..

Det slår mig, och det är både en hemsk och samtidigt skön insikt, vad många vi är!!

I mitt vanliga liv känner jag inte många med dessa problem, tvärt om kryllar det av människor som blivit med barn på första försöket. Men på nätet, kanske i skydd av anonymiteten, finns vi. Oändligt många. Vad som orsakat vår barnlöshet varierar, men längtan och den stora kärleken delar vi!

Tack alla ni som valt att dela er historia med andra! Det är såå skönt att veta att jag inte är ensam i det här.

Jag håller tummarna för att det i samtliga bloggar snart kryllar av positiva besked <3

- Posted using BlogPress from my iPhone

Klokheter

Jag tänkte att jag skulle få ner lite av alla kloka saker vi pratade om på zonterapin i dag. Medan hon knådade mina fötter började vi prata om hur jag hade mått sen jag var där för en vecka sedan. Jag har känt av PMS ungefär varannan dag, i helgen var det rejält, och även häromdagen på jobbet kände jag mig ordentligt under isen.

Klok som hon är lät hon mig inte stanna där, utan förde mig vidare. Vad är det du känner då? - Att jag vill gå och lägga mig under en gran... Varför, vad tänker du då? - Att jag är värdelös, att jag är misslyckad, alla andra har fått barn utom jag, jag kan lika gärna ge upp... Men, ditt undermedvetna kanske vill säga att du ska göra just det, ge upp! Sluta vara så fokuserad på allt som har med missfall att göra. Ju mer fokus och energi du lägger på misslyckanden, desto mer attraherar du det, desto mer ser du det.

Klokt.

Men, säger jag, då känns det ju som att jag genom mina tankar och känslor själv har framkallat mina missfall, och då är det ju ett tecken på att jag är just misslyckad. Inte alls, menar terapeuten, man kan inte jämföra sig med andra så där. Kanske är det så att du måste igenom saker, utvecklas mentalt, för att kunna ta emot just det där barnet, som behöver en mogen och klok förälder.. Man brukar ju säga att vi som får vänta ett tag på våra mirakel - när man väl får barn är det självklart att det var just DET barnet vi väntade på.. Inte vet jag, men det är lite tröstande att tänka så tycker jag. Att vi väntar på något speciellt.

Så, kontentan och läxan till nästa gång är, när jag känner PMS och mina tankar och känslor om värdelöshet och misslyckande dyka upp, vifta inte bort dom som PMS. Våga titta på dom, våga känna det jag känner, bejaka det som just mina känslor som finns där av en anledning. Lyft upp dom från mitt inre, låt dom komma till ytan, säg till mig själv att det här behöver jag inte längre, och låt de där efter försvinna.

Jag tror detta är bra. Tidigare har jag ofta slagit ner de här känslorna med olika vapen. PMS är ett vapen, effektivt men bara vid tiden för mens. Hormoner är universalvapnet, funkar jämt och mot allt! Överkänslig är mitt sista vapen, om inte de tidigare fungerat funkar detta garanterat. Klart jag är överkänslig, det är ju därför jag känner så här!

Jag ska också skriva ner mina tankar, ilska, rädsla, sorg och besvikelser i ett brev, eller i flera. Inga brev som är avsedda att skickas till den som jag är arg på, utan för att tömma mig själv på de här känslorna så att de inte fortsätter att påverka mig.

Jag är inte värdelös för att jag inte har fått barn!

Jag har inte misslyckats!

Jag kommer att få barn!

Jag ska också våga närma mig det jag så gärna vill ha. I stället för att titta åt ett annat håll när jag möter en gravid kvinna på gatan, ser barnvagnar, lite äldre barn, något sött barnplagg etc, ska jag bejaka det här. Säga till mig själv att detta, det här är också för oss. Ett sånt fint barn kommer vi också få. En sådan härlig gravidmage kommer jag också ha. Se mig själv med det lilla, friska barnet i mina armar.

Allt sånt jag livrädd har värjt mig för det senaste året!

Vad tror ni, lyckas jag? Eller är detta bara mer humbug och flummerier?

Jag älskar...

Min zonterapeut! Denna lugna kloka kvinna. Jag kommer dit en gång per vecka, för mina fötter knådade (ibland gör det lite ont), känner att jag kan öppna mitt hjärta om jag vill. Får kloka svar, sätt att tackla problemen, alternativa synsätt, förslag på andra tankebanor. Går därifrån lugnare, gladare, avslappnad och mer hoppfull om att vi kommer få barn. Perfekt terapi till det fantastiska priset av 200 kronor :)

Hormoner à la bungyjump!

Att samtidigt köra zonterapi (för att få igång kroppens system), äta homeopatmediciner (för att stärka kroppens system och boosta hormonerna) med att tagga ner efter sista mf själsligt och hormonellt, gör livet extra spännande och dynamiskt, för både mannen och mig. Hormonerna flödar högt och lågt, jag slungas i en bungyjump-gunga mellan att vilja gå och lägga mig under en gran eller vara högtflygande bland rosa moln.

Inte lätt för någon av oss! Jag hoppas att min mens kommer som den ska, att hormonerna blir mer normala efter första mensen (efter mina 2 mf på raken, spännande PMS väntas!) och att mitt mående betyder att kroppen gör sig redo för att nu äntligen klara av en 9 månader lång graviditet och ett friskt levande barn! Hoppas hoppas!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälp önskas!

Nu har jag ju inte så många läsare av bloggen, men ni som kikar in, gör gärna en god gärning och delta i uppropet för att våra norrländska systrar o bröder, som kämpar som vi för våra efterlängtade barn, ska få bättre möjlighet till utredning o behandling! Gå in här och skriv under, tar inte ens 1 minut! http://www.barnlangtan.com/norrlandsuppropet Kram på er

Och gravtestet var negativt..

Hade tid på gyn idag för återbesök efter mf. Trodde de skulle kolla ned Vul, fråga hur jag mådde, hur jag hade upplevt behandlingen... Eller något!

Nepp, kissa i en burk, bm tog ett gravtest, vänta 5 minuter. Det var negativt. Bra, sa bm, då är du bland de 98% som behandlingen funkar på. Bara hem o försök igen!

Tänkte att det är ju kul att någon gång tillhöra de normala som behandlingen fungerar för. Kan ju hoppas att det gäller för kommande Ivf med!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att bli ledsen över ett läkarintyg

Jag var hemma från jobbet i mer än en vecka efter vårt senaste mf. Då behöver man ett läkarintyg, detta damp ner i brevlådan i dag. Att läsa om vår historia, svart på vitt på försäkringskassans charmiga blankett, gjorde ont! Sorgens vågor vällde åter in i mig. Det blev så tydligt, så kliniskt, så ofattbart begripligt. Vår barnlöshet. Våra missfall. Mina misslyckanden. Fy fan va en blankett kan göra ont!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Halmstrå, humbug eller helt rätt?

I går var jag hos en homeopat jag har hört gott om. Jag hade ringt och pratat med honom innan, beskrivit vår historia o våra problem. Det ska nog inte vara några problem va svaret. Väl på plats kikade han mig i ögonen. Du har problem med tarmen. Ja, sa jag, jag har ibs. Jag ser det, blev svaret, mycket känslig mage o tarm. O ont i ryggen, ja sa jag, i svanken... Tänk att han kunde träffa så rätt! Iaf sa han att jag i övrigt är fullt frisk, ingen vitaminbrist, o han såg inga hinder för att jag ska kunna få barn. Fick lite tabletter att ta morgon o kväll, dessa ska gå bra att kombinera med ivf'en. O viktigast av allt, han gav mig hopp!!