Klokheter

Jag tänkte att jag skulle få ner lite av alla kloka saker vi pratade om på zonterapin i dag. Medan hon knådade mina fötter började vi prata om hur jag hade mått sen jag var där för en vecka sedan. Jag har känt av PMS ungefär varannan dag, i helgen var det rejält, och även häromdagen på jobbet kände jag mig ordentligt under isen.

Klok som hon är lät hon mig inte stanna där, utan förde mig vidare. Vad är det du känner då? - Att jag vill gå och lägga mig under en gran... Varför, vad tänker du då? - Att jag är värdelös, att jag är misslyckad, alla andra har fått barn utom jag, jag kan lika gärna ge upp... Men, ditt undermedvetna kanske vill säga att du ska göra just det, ge upp! Sluta vara så fokuserad på allt som har med missfall att göra. Ju mer fokus och energi du lägger på misslyckanden, desto mer attraherar du det, desto mer ser du det.

Klokt.

Men, säger jag, då känns det ju som att jag genom mina tankar och känslor själv har framkallat mina missfall, och då är det ju ett tecken på att jag är just misslyckad. Inte alls, menar terapeuten, man kan inte jämföra sig med andra så där. Kanske är det så att du måste igenom saker, utvecklas mentalt, för att kunna ta emot just det där barnet, som behöver en mogen och klok förälder.. Man brukar ju säga att vi som får vänta ett tag på våra mirakel - när man väl får barn är det självklart att det var just DET barnet vi väntade på.. Inte vet jag, men det är lite tröstande att tänka så tycker jag. Att vi väntar på något speciellt.

Så, kontentan och läxan till nästa gång är, när jag känner PMS och mina tankar och känslor om värdelöshet och misslyckande dyka upp, vifta inte bort dom som PMS. Våga titta på dom, våga känna det jag känner, bejaka det som just mina känslor som finns där av en anledning. Lyft upp dom från mitt inre, låt dom komma till ytan, säg till mig själv att det här behöver jag inte längre, och låt de där efter försvinna.

Jag tror detta är bra. Tidigare har jag ofta slagit ner de här känslorna med olika vapen. PMS är ett vapen, effektivt men bara vid tiden för mens. Hormoner är universalvapnet, funkar jämt och mot allt! Överkänslig är mitt sista vapen, om inte de tidigare fungerat funkar detta garanterat. Klart jag är överkänslig, det är ju därför jag känner så här!

Jag ska också skriva ner mina tankar, ilska, rädsla, sorg och besvikelser i ett brev, eller i flera. Inga brev som är avsedda att skickas till den som jag är arg på, utan för att tömma mig själv på de här känslorna så att de inte fortsätter att påverka mig.

Jag är inte värdelös för att jag inte har fått barn!

Jag har inte misslyckats!

Jag kommer att få barn!

Jag ska också våga närma mig det jag så gärna vill ha. I stället för att titta åt ett annat håll när jag möter en gravid kvinna på gatan, ser barnvagnar, lite äldre barn, något sött barnplagg etc, ska jag bejaka det här. Säga till mig själv att detta, det här är också för oss. Ett sånt fint barn kommer vi också få. En sådan härlig gravidmage kommer jag också ha. Se mig själv med det lilla, friska barnet i mina armar.

Allt sånt jag livrädd har värjt mig för det senaste året!

Vad tror ni, lyckas jag? Eller är detta bara mer humbug och flummerier?

Jag älskar...

Min zonterapeut! Denna lugna kloka kvinna. Jag kommer dit en gång per vecka, för mina fötter knådade (ibland gör det lite ont), känner att jag kan öppna mitt hjärta om jag vill. Får kloka svar, sätt att tackla problemen, alternativa synsätt, förslag på andra tankebanor. Går därifrån lugnare, gladare, avslappnad och mer hoppfull om att vi kommer få barn. Perfekt terapi till det fantastiska priset av 200 kronor :)

Hormoner à la bungyjump!

Att samtidigt köra zonterapi (för att få igång kroppens system), äta homeopatmediciner (för att stärka kroppens system och boosta hormonerna) med att tagga ner efter sista mf själsligt och hormonellt, gör livet extra spännande och dynamiskt, för både mannen och mig. Hormonerna flödar högt och lågt, jag slungas i en bungyjump-gunga mellan att vilja gå och lägga mig under en gran eller vara högtflygande bland rosa moln.

Inte lätt för någon av oss! Jag hoppas att min mens kommer som den ska, att hormonerna blir mer normala efter första mensen (efter mina 2 mf på raken, spännande PMS väntas!) och att mitt mående betyder att kroppen gör sig redo för att nu äntligen klara av en 9 månader lång graviditet och ett friskt levande barn! Hoppas hoppas!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälp önskas!

Nu har jag ju inte så många läsare av bloggen, men ni som kikar in, gör gärna en god gärning och delta i uppropet för att våra norrländska systrar o bröder, som kämpar som vi för våra efterlängtade barn, ska få bättre möjlighet till utredning o behandling! Gå in här och skriv under, tar inte ens 1 minut! http://www.barnlangtan.com/norrlandsuppropet Kram på er

Och gravtestet var negativt..

Hade tid på gyn idag för återbesök efter mf. Trodde de skulle kolla ned Vul, fråga hur jag mådde, hur jag hade upplevt behandlingen... Eller något!

Nepp, kissa i en burk, bm tog ett gravtest, vänta 5 minuter. Det var negativt. Bra, sa bm, då är du bland de 98% som behandlingen funkar på. Bara hem o försök igen!

Tänkte att det är ju kul att någon gång tillhöra de normala som behandlingen fungerar för. Kan ju hoppas att det gäller för kommande Ivf med!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att bli ledsen över ett läkarintyg

Jag var hemma från jobbet i mer än en vecka efter vårt senaste mf. Då behöver man ett läkarintyg, detta damp ner i brevlådan i dag. Att läsa om vår historia, svart på vitt på försäkringskassans charmiga blankett, gjorde ont! Sorgens vågor vällde åter in i mig. Det blev så tydligt, så kliniskt, så ofattbart begripligt. Vår barnlöshet. Våra missfall. Mina misslyckanden. Fy fan va en blankett kan göra ont!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Halmstrå, humbug eller helt rätt?

I går var jag hos en homeopat jag har hört gott om. Jag hade ringt och pratat med honom innan, beskrivit vår historia o våra problem. Det ska nog inte vara några problem va svaret. Väl på plats kikade han mig i ögonen. Du har problem med tarmen. Ja, sa jag, jag har ibs. Jag ser det, blev svaret, mycket känslig mage o tarm. O ont i ryggen, ja sa jag, i svanken... Tänk att han kunde träffa så rätt! Iaf sa han att jag i övrigt är fullt frisk, ingen vitaminbrist, o han såg inga hinder för att jag ska kunna få barn. Fick lite tabletter att ta morgon o kväll, dessa ska gå bra att kombinera med ivf'en. O viktigast av allt, han gav mig hopp!!