torsdag 5 april 2012

I natt

...kom en liten tös till världen! Efterlängtad och älskad av föräldrar, familj o vänner. Som det ska vara.

Men, mina känslor är blandade. Är såå glad för mina vänners skull! Hur skulle jag kunna vara något annat? Men det här var en hoppsan. Och under hoppsan-graviditeten har vi kämpat med pergo, beordrad samvaro varannan dag, 2 graviditeter, 2 ma, en skrapning och en cytotec-behandling. Och en påbörjad IVF.

Så, det kanske inte är så himla konstigt att taggen i mitt hjärta värker lite extra i dag. Självklart är det inte deras fel att vi har det så här. Och känslorna är inget jag är stolt över! Men de är här, och de försvinner inte bara för att jag förnekar dom, snarare tvärt om. Så nu har jag lyft upp dom i ljuset, satt ord på vad jag känner. Förhoppningsvis kan jag om en liten stund lägga detta bakom mig, njuta av min lediga dag och fylla mitt hjärta med glädje över mina vänners lycka. Så som det bör vara.



- Posted using BlogPress from my iPhone

4 kommentarer:

  1. Ja, det är lite frustrerande det där...när man verkligen VILL vara glad, men hjärtat skriker någonting annat.
    Hoppas så att det är er tur snart!!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar, så skönt att det finns dom som förstår, och inte bara tycker att man är elak!

      Kram o glad påsk

      Radera
  2. Jag tror att man har så blandade känslor för att kroppen försöker skydda en från all den smärta som man skulle ta in om man tog emot allas glädje över graviditeter och barnafödande.
    Det ska bli skönt när man i framtiden kan möta dessa händelser på ett annat sätt men som det är just nu så är man inte en elak människa, man skyddar bara sig själv.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för dina fina ord! Det är så skönt att finna förståelse, att inte alla tycker att man är elak...

      Kram

      Radera