Läkarbesök med knorr!

I dag var det dags för det där läkarbesöket "i augusti". Det första dr frågade var om pillren hade gett något resultat under sommaren. Svaret blev NEJ! -Då så, då funderar jag på om vi inte ska ta o skicka en remiss till Göteborg! Sa dr A... Oj vad jag blev paff! Jag hade funderat och funderat, laddat till tusen och slipat mina argument för just detta, och så behövde jag inte ens försöka övertala honom till att skriva remissen! Luften gick ur mig helt!

Så, remiss för IVF, ytterligare recept på Pergo och Metformin - lycka!! Och nervösa nervösa fjärilar i magen!

Fick göra VUL, men det var lite tidigt att kunna se om månadens pergo skulle ge något resultat, tog min sista pergo i går. Dr A tyckte att jag skulle köra dubbel pergo nästa månad, samt komma in för ett VUL ca 3 dagar efter det att jag tagit min sista pergotablett, bra med extra koll.

Sen det här med vikten då, den ständiga frågan. Batterierna i vår våg har lagt av, för länge sedan, så jag har inte kunnat väga mig, vilket har varit ganska skönt! Sa detta till dr, som då snabbt halar fram en våg!! Nepp, jag har ingen lust att väga mig inför honom OCH sambon!! Men jo, så fick det bli... Och det var inte så farligt faktiskt, visade på bättre resultat än vad jag hade hoppats på. Minus 10 kg ca, så det får jag va nöjd med =D

Fick ju recept på fler metformin, så hoppas på att kunna gå ner ytterligare en del kg. Känns sååå skönt, då kanske jag inte behöver oroa mig så mkt för att min bröllopsklänning inte ska passa, är lite nervös för det! Fast det är svårt att veta var ngnstans på kroppen som kg har trillat av. Klänningen är ju ärmlös, så det är bra om det försvinner en del över magen, höft och rumpa. Magen tycker jag har blivit mindre, men vet inte riktigt..

Så, summa summarum.. Något fler pergoförsök med dubbeldos, mer metformin, har köpt barnarlbyl och progesteronkräm att börja med vid/efter äl (sa inte detta till dr A), samt en remiss till IVF. Ganska bra ändå! =D

2 år

Nu i augusti har det gått två år sedan vi fick vårt första missfall. Hade varit i fjällen en vecka och vandrat, haft det underbart! Mensen kom och slutade innan resan, men under fjällveckan blödde jag till och från. Detta fortsatte även när jag hade varit hemma ett par dagar, så till slut ringde jag och fick en tid hos en läkare på vårdcentralen. Var helt övertygad om att det var livmoderhalscancer, minst!

Efter att ha frågat mig säkert tusen gånger om jag var gravid, (nej, jag har ju precis haft min mens) tog läkaren ett gravtest för säkerhets skull.. Det var positivt!!! MEN - jag blödde ju så det kunde vara ett mf på väg ut...

Ja, så var det ju då, jobbigt men ändå - vi tänkte att vi har ju inte ens försökt, så vi ska nog ha lätt för att få barn, vi försöker igen!

Inte kunde jag tro att vi skulle sitta här, hela två långa år senare, och fortfarande vara barnlösa! Inte kunde jag tro det...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte ska gå ytterligare 2 år, och att vi fortfarande ska sitta i samma barnlösa hål! Snälla, snälla, låt det inte bli så!

Jag är så tacksam över allt jag har, en underbar sambo - snart blivande lika underbar man, fin familj, härliga vänner, utvecklande och spännande jobb, hus med trädgård och en alldeles ljuvlig hundvalp!!! Men, vi saknar en viktig del - barn...

Cocktail

Denna månad ska jag testa med pergotime i kombination med 1/3 barnalbyl per dag från äl och framåt, samt progesteronsalva.. En riktig cocktail alltså! =) Har visat sig vara framgångsrikt för några av mina fina vänner på forumet, hoppas det ska vara rätt kur för mig med!!

Håll tummarna!!

Onödigt ont!

Jag har de senaste åren haft mycket problem med mensvärk. Jag får oftast vara hemma en dag eller två från jobbet, och har fått lite starkare smärtstillande tabletter som hjälp. I dag var det dags igen. Hade fått med mig kärleken till shoppingcentret, (det är inte ofta så det gäller att passa på!) o strax efter att vi kom dit känner jag hur värken tilltar. Han iaf springa in på apoteket och köpa lite nödvändigheter, nya multivitaminpiller till sambon (zink är viktigt!) och barnalbyl till mig, ska testa detta denna månaden... Sen var det dags att åka hem. Slängde i mig en alvedon och en ipren i bilen, dumt! Då kan jag ju inte ta mina sköna starka tabletter - men jag fegar ofta ur och vågar inte ta de starka.

Ont ont ont i bilen på vägen hem, pustar och stånkar, vrider mig som en mask och ber till en gud jag inte tror på att snälla snällla låt mig inte kräkas i bilen eller tvingas stanna på motorvägen!

Hem, soffan, viloläge, upp och gå, vagga som en anka, gnälla som ett barn, allt för att få de värsta krämporna att släppa.

Timmar senare är det över, för den här gången...

Tycker att mensvärk är ett så otroligt idiotiskt påfund! Vill ju inget annat än att få bli gravid, blir ledsen och frustrerad varje gång mensen kommer, kan jag då inte iallafall få slippa att ha ont!

Änglar finns! Iallafall en =)

Beklagade, ok gnällde, för mina vänner på forumet häromdagen, om att jag inte kunde få pergo denna månaden, då min läkare har sommarstängt. Vet ni vad som hände? En av de fina fina tjejerna i favorittråden har tabletter över, hon är redan gravid =) och som hon skickar till mig på posten, så att jag kan få pergo-boost även denna gången!!!! Kan ni fatta att sådana fina tjejer finns??? Hon vill inte ens ha ersättning för kostnaderna, helt otroligt.

Tack snälla snälla du!!! <3

Ring när mensen kommer i augusti!

Sa doktorn vid besöket innan sommaren. Japp, så gör jag. MEN "-Vi öppnar igen den 8 augusti, välkommen tillbaka då!" svarade rösten när jag ringde. Förbannat!!! Mensen är här, så klart, men ingen möjlighet för mig att få någon mer pergo i tid!!! Är arg, sur och rädd att missa nästa månads chans. Har iaf beställt lite progesteronkräm på nätet, hoppas att detta är mitt mirakel...

Back on track!

I går befann jag mig i hålan, den där djupa, fuktiga och mörka. Där är jag ensam och kan grotta ner mig i all ledsenhet, besvikelse, ilska och frustration.

Tidigare har jag varit i hålan i ett par dagar varje gång mensen kommer, besvikelsen och rädslan sköljer över mig samtidigt som de första bloddropparna visar att mensen kommer, denna gången med. Eller då månadens första graviditetstest åter lyser elakt kritvitt.

Men, jag börjar nog acklimatisera mig lite bättre, har hittat en genväg ut ur hålan. Oftast är jag bara där en dag, eller kanske några timmar, innan jag åter är på jordens yta och är glad igen. Skönt för både mig och sambokärleken!!

Men, fortfarande, mensens intåg kastar mig obevekligt ner i hålan månad efter månad..